Kommunal har brutit LO-samordningen och går fram på egen hand i löneförhandlingarna.

Och naturligtvis kommer det här att orsaka en rad ilskna utfall och knutna nävar i fickorna hos andra fackförbund.

Och visst har övriga fackförbund rätt i den meningen att ett sammanhållet LO där alla förbund solidariskt drar åt samma åt alltid är att föredra.

Men samtidigt har Kommunal rätt i att den målsättning att halvera löneskillnaderna mellan könen till år 2028 som LO-förbunden har antagit inte kommer att gå i uppfyllelse med rådande lönebildning.

Det finns inte en chans till att så kommer att ske.

Och då ställs facken inför valet att antingen omformulera målet eller att försöka sig på en annan lönestrategi.

Och vad Kommunal föredrar i det valet är tydligt.

Det som dessutom sätter käppar i hjulet för en ordnad samordning där relativlöneförändringar skulle kunna ingå är Medlingsinstitutets obevekliga fokus på att inte låta några grupper överstiga märket, det vill säga de löneökningar som industrin har förhandlat fram.

Tjänstemannagrupper som lyckats överstiga märket har gjort det genom att gömma sig bakom vaga och ibland helt sifferlösa avtal och låtit medlemmarna klättra på varandra.

Detta är dock helt otänkbart för de grupper som Kommunal företräder. För att nå framgång för till exempel undersköterskor behövs sammanhållning och kollektiva krav.

Men genom att ställa sig utanför samordningen hoppas nog Kommunal ändå på att lättare kunna peka på den extrema personalbrist som råder inom offentlig sektor och använda sig av det faktum att hela gruppen snart tillbeds på bara knän för att bli kvar på sina arbetsplatser.

Om Kommunal den här vägen lyckas få löner som för en gångs skull rubbar relativlönerna till fördel för Kommunals medlemmar så finns också goda chanser att behålla avståndet.

De gånger när offentliganställda tidigare har tagit ett kliv närmare en utjämning har utjämningen i de flesta fall ganska snart ätits upp en löneglidning som finns inom industrin men inte i samma utsträckning i offentlig sektor.

Men även detta har ändrats till de offentliganställdas fördel, dels med en viss löneglidning även inom offentlig sektor, dels genom att löneglidningen inom industrin på senare år av oklar anledning kraftigt har stannat av.

(Lågt satt inflationsmål, extra låg faktisk inflation och en långsammare ökning av produktiviteten är några av de vanligaste förklaringarna).

Men än är Kommunal inte där. Där oklarheter främst består är naturligtvis i de kommande förhandlingarna med arbetsgivaren SKL och ännu mer i förhandlingarna med de privata vårdbolagen, men framför allt måste Kommunal i slutänden drabba samman i den stora bataljen med Medlingsinstitutet.