Konduktör svimmade efter nekat toabesök: ”Hade så ont”

– Jag hade så ont, det domnade i vänster sida och jag tänkte hela tiden när jag var på tåget att jag måste andas. Jag fick hålla emot, det tryckte på så oerhört. Jag ville bara krypa in på en toalett, säger konduktören till Sekotidningen dagen efter att hon kom hem från sjukhuset.

Omid Bazgar är ordförande för Seko på Saltsjöbanan och övriga lokalbanor i Stockholm.

Han är mycket upprörd över hur medlemmen behandlats av företaget. Han har inte fått någon förklaring från arbetsgivaren, trots att han aktivt sökt cheferna.

– Det är ofattbart att det kan bli så här. Hur kan man säga nej till att gå på toaletten när det är en akut situation, säger han.

När konduktören kom till sjukhus visade det sig att hon drabbats av urinvägsinfektion. Något hon inte visste. Hon har fått antibiotika och ska vila.

– Att hon hade drabbats av sjukdom kunde inte trafikledaren veta, men det visar hur fel det blir när man inte lyssnar på medarbetarna. Det är ingen som ringer om en sån här sak i onödan, säger Omid Bazgar.  

Konduktören säger att hon fick höra av trafikledaren att det skulle bli kaos om hon inte följde med det tåg som hon var schemalagd på.

Vi ska inte behöva ha blöja. Och vem som helst kan ju när som helst bli dålig i magen. Det måste gå att lösa, vi som arbetar på tågen är människor, inte robotar

Hon kände sig tvingad att ta turen, men kände direkt att det inte gick att arbeta på grund av smärtan.

Hon befann sig först i konduktörens utrymme, men gick ut i en vagn av rädsla för att inte få hjälp om hon skulle förlora medvetandet.  

– Jag tänkte att ingen skulle kunna hjälpa mig om jag satt kvar, jag blev yr, det snurrade, säger hon.

Konduktören är mycket besviken på trafikledarens bemötande.

Jag ringer i en akut situation med svåra smärtor och de tänker på tidtabellen, jag hade dessutom en kollega att byta med, men ändå sa de nej, säger hon. 

Arriva hävdar genom sin presstjänst att instruktionerna till trafikledningen är att personal som behöver gå på toaletten ska få göra det.

Men att företaget också drivs av att tågen ska gå i tid, det är ”det uppdrag Arriva har”. 

Omid Bazgar är starkt kritisk till trafikledningens agerande i söndags.

– Tyvärr har det hänt tidigare att medlemmar tvingats åka med ett tåg trots att de inte borde ha gjort det, senast i somras när en konduktör fallit och slagit sig, säger han.

Det var i söndags som den kvinnliga konduktören blev akut kissnödig och ringde trafikledningen.

Hon hade ledsagat en funktionshindrad person till tunnelbanan och det hade gått lång tid sedan hon senast var på toaletten.

Hon berättade för trafikledaren att toabesöket gick att lösa utan större problem, hon hade en kollega som kunde byta av, men det krävdes ett snabbt svar. Det blev nej.

Hon sattes på en tur som är 40 minuter, försökte hålla sig, men blev snabbt så dålig att hon varken kunde arbeta eller sätta sig ner.

Hon gick av på en station efter 20 minuter, svimmade på toaletten och togs till sjukhus med ambulans.

Det som inträffade i söndags är mycket oroande, anser Omid Bazgar och får medhåll av Seko Stockholms ombudsman Juwanro Haddad. Seko kräver att händelsen utreds ordentligt.  

Omid Bazgar pekar på att situationen allmänt är problematisk för konduktörer och förare på lokalbanorna.

Jag fick hålla emot, det tryckte på så oerhört. Jag ville bara krypa in på en toalett

När de behöver gå på toaletten och det inte inträffar under en planerad paus är det ofta svårt att få in i tidtabellen. Arriva får böta om om tidtabellen inte hålls. 

Han anser att det är för få pauser inlagda i personalens schema och för få toaletter längs banan. Skyddsorganisationen har nyligen ställt krav på förbättringar. 

– Vi ska inte behöva ha blöja. Och vem som helst kan ju när som helst bli dålig i magen, säger han. Det måste gå att lösa, vi som arbetar på tågen är människor, inte robotar.

Företrädare för Arriva håller inte med om att det saknas pauser och toaletter på Saltsjöbanan. En lokal chef, som inte vill framträda med namn, säger att hans uppfattning är att den tid som finns vid ändstationerna för toabesök räcker.

I det här fallet var ledsagningen en bidragande orsak, anser han. 

Det som hände i söndags har dock föranlett trafikledningen och den lokala produktionsledningen att diskutera vad som gick fel och vilka slutsatser som kan dras av det som hänt.

Tanken är också att konduktören och trafikledaren ska mötas och prata om det som hänt.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Sekotidningen, som tillsammans med Arbetet och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.