Minns mordet på Björn Söderberg och lär av historien
Tjugo år har gått sedan nazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg. Mordet följde på en lång tid av allt hätskare debattklimat, ett debattklimat som vi nu ser återkomma, skriver Arbetets politiska redaktör.
När det tyska gruvarbetarförbundets ordförande, den socialdemokratiska riksdagsledamoten Friedrich Husemann, besökte sina svenska kollegor hösten 1932 fick han frågan om Hitler hade några utsikter att bli tysk rikskansler.
Han svarade att frågan var så befängd att ingen tysk kunde ta den på allvar.
Bara några månader senare, den 30 januari 1933, blev Hitler rikskansler. Och bland de första som föll offer för nazisternas terror var Friedrich Husemann själv.
Historien om Husemann och Hitler står återberättad i LO:s skrift ”Kraftsamling mot nazism och för demokrati”, utgiven strax efter jul 1999 som en direkt följd av det mord som skett ett par månader tidigare, den 12 oktober 1999, då den syndikalistiske fackföreningsmannen Björn Söderberg sköts ihjäl i sitt hem av svenska nazister efter att han avslöjat nazistisk infiltration i LO-förbundet Handels.
Naturligtvis reagerade hela fackföreningsrörelsen.
Samtliga ordförandena i LO:s förbund skrev under dokumentet om kraftsamling mot nazismen och 20 000 deltagare samlades efter mordet i en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm.
Här fanns främst liberaler, centerpartister och socialdemokrater, men även representanter från övriga riksdagspartier. Och naturligtvis representanter från syndikalistiska SAC, LO, TCO och Saco.
Skulle en sådan manifestation vara möjlig i dag?
Tyvärr är det nog knappast troligt. Förändringen av debattklimatet har gått för långt.
Ändå måste de stora likheterna mellan dagens debattklimat och forna tiders hatretorik göras synlig, det som ledde fram till mordet på Björn Söderberg och ännu längre tillbaka, det som ledde fram till demokratins fall och nazisternas maktövertagande i Tyskland.
För nazismen uppstår inte ur ett vakuum. Den uppstår när samhällsklimatet frångår den demokratiska dagordningen och ställer grupper mot grupper.
Det är därför inte förvånande att nazismen växte under det decennium som föregick mordet på Björn Söderberg.
1991 hade det nationalkonservativa partiet Ny Demokrati kommit in i Sveriges riksdag.
Några år tidigare hade medlemmar ur organisationen Bevara Sverige Svenskt bildat Sverigedemokraterna.
Under några år i början av 1990-talet hade lasermannens härjningar spridit skräck i Stockholm med inalles elva skjutningar mot slumpmässigt utvalda invandrare.
Mordet på Björn Söderberg var ingen tillfällighet. Det skedde efter nära tio år av propaganda som spreds från ett etablerat riksdagsparti och flera subgrupper och som fungerade som gödningsmedel för den rena nazismen.
Och samma klimat ser vi åter i den svenska debatten i dag.
Återigen har vi ett, nu betydligt större, riksdagsparti som sprider nationalkonservativt hat mot personer, grupper, folkslag, fackföreningar och partier.
Till god hjälp har de även en kader av ryska trollfabriker.
Så nej, de krafter som varnar för en liknande utveckling i dag brunsmetar inte. För nazismen växer inte ur ett vakuum. Vi skapar den med vårt samhällsklimat.
Det skrämmande med dagens situation är att dagens nationalkonservativa parti, Sverigedemokraterna, får allt större stöd från Moderaterna och Kristdemokraterna och nu är på god väg att skapa ett gemensamt block.
Att konservativa borgerliga partier hjälper nationalkonservatismen till makten har även det klara historiska paralleller.
Så lär av historien och minns mordet på Björn Söderberg.