Återigen kräver LO att den lönepressande lagen om arbetskraftsinvandring ska ses över – den här gången i en DN-intervju med LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Och återigen slår näringslivet och nyliberala partier med full kraft bakut.

Deras reaktion är förståelig. Lagen om arbetskraftsinvandring har ju blivit ett unikum i västvärlden.

Ingen annanstans har näringslivet lyckats få in en så klart sanktionerad lönedumpning i sitt lands lagstiftning. 

För det är ju inte första gången. Alltsedan lagen infördes av Alliansen och Miljöpartiet 2008 har fackliga organisationer reagerat.

Som ett unikum i världen avsade sig staten genom den nya lagen allt ansvar för arbetskraftsinvandringen.

Enligt den nya lagen skulle i stället Sveriges arbetsgivare ensidigt få avgöra vilka som skulle få komma hit och jobba.

Ingen behovsprövning skulle längre göras, och några juridiskt bindande överenskommelser om lön behövdes inte heller.

Att hela systemet var riggat för att kunna ta hit lågbetald arbetskraft var  uppenbart och LO varnade redan då, för snart tolv år sedan, för konsekvenserna; lönedumpning, ett utnyttjande av utländsk arbetskraft och en ökad rasism.

Och skandalerna kom:

Vi minns till exempel företaget Skogsnickes härjningar där företaget tog hit arbetare från Kamerun med löften om rimliga löner.

I många fall sålde kamerunerna sina tillhörigheter och belånade sina hus för att ha råd med biljetten till Sverige – bara för att väl här mötas av en bråkdel av den lön de lovats.

Löneerbjudandena hade ju förlorat sin betydelse. Lönen kunde nu dumpas helt lagenligt.

Att svenska arbetsgivare hämtar hit arbetare från utanför EU hellre än att de anställer de som redan finns här är ytterligare exempel på att lönedumpningen lockar – ett förhållande som i somras belystes genom en granskning av Rut-jobben av professor Johanna Rickne vid Stockholms universitet.

Arbetare från andra kontinenter kan fås för väldigt låga löner. Och det är ju arbetsgivaren själv som avgör vilka som ska få komma hit.

En självklar och mycket tydlig effekt blev också en omfattande lönedumpning för redan anställda.

När fler arbetare kom hit för att jobba till de av Alliansen och Miljöpartiet sanktionerade låga lönerna ledde det till en lönepress nedåt för redan anställda.

Och med smärre ändringar har den lag om arbetskraftsinvandring som infördes 2008 tyvärr överlevt ända fram till i dag. 

Och även i januariavtalet slåss Centern, Liberalerna och Miljöpartiet för att den lönedumpande lagen ska få vara kvar.

Som punkt 21 bland de 73 punkterna står att ” Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas”.

En statlig utredning ska dock undersöka möjligheten att förenkla för högkvalificerade att få arbeta i Sverige.

Och visst, kan vi lösa en inhemsk brist på hög kompetens är det bra.

Men varför utreds inte den andra änden där Sverige som unikt land låter företagare använder arbetskraftsinvandring för att pressa ned lönerna för arbetare i LO-yrken?

LO:s krav att bredda utredningens direktiv och se över hur hela lagen fungerar borde självklart kunna tillmötesgås och de skarpa motangrepp som i stället hörts är ett tydligt tecken på hur mycket som står på spel i företagens sökande efter lönedumpad arbetskraft.

Men att hylla en lag som öppnar svensk arbetsmarknad för omfattande löne- och jobbdumpning och samtidigt beskylla alla som kräver en anständig lön och rimliga arbetsvillkor för att vara egoister spelar naturligtvis endast dagens nationalkonservativa strömningar i händerna.

Socialdemokraterna har alltsedan 2008 stött LO:s krav men Miljöpartier har blockerat en förändring.

Det är dags för miljöpartister och liberaler att inse att dumpade löner för LO-kollektivet och raserade liv hos gästarbetare inte är solidaritet.