De målar sig till ett jobb

GÖTEBORG. På golven ligger täckpapper med färgstänk. Det luktar nymålat. En sliten förskolelokal i bottenvåningen på ett högt flerfamiljshus i Hjällbo i Göteborg ska få en uppfräschning.

Amela Osmanovic, 22 år, står på en pall och målar överkanten av en dörrkarm. För ett par år sedan valde hon att hoppa av gymnasiet.

Hon fick barn tidigt, och behövde en stadig inkomst. Men att hitta ett jobb visade sig svårt.

Hon sökte jobb efter jobb och blev utskickad på ett flertal praktiker av Arbetsförmedlingen.

I en matbutik blev hon i princip lovad anställning vid praktikens slut.

– Då skulle jag praktisera i två veckor och sen skulle de anställa mig, om det gått bra för mig. Det blev ingen anställning trots att jag hade gjort bra ifrån mig. De kom bara med en massa ursäkter. Jag blev väldigt trött då. Jag kände att jag kommer ingenstans med de här praktikerna.

Precis som sina tre kollegor som är på plats i dag, deltar hon i Sätt Färg på Göteborg – ett integrations- och syssel-sättningsprojekt som initierats av bransch- och arbetsgivarorganisation Måleriföretagen.

Amela Osmanovic berättar att det var hennes handläggare på Arbetsförmedlingen som föreslog att hon skulle delta.

73 unga har fått jobb

Då hade hon varit inskriven i ett och ett halvt år, och aldrig funderat över att jobba som målare.

Till en början lät det snarlikt de praktiker hon redan deltagit i. 

– Jag sa att de inte kan tvinga mig att göra något jag inte vill, men efter att ha funderat ett tag ville jag prova. Går det så går det. Jag brukar ha väldigt svårt att motivera mig om jag inte tycker om det jag gör.

Hon doppar penseln i färgburken, och stryker av överflödet mot kanten.

De olika målerimomenten som till exempel att grundmåla, sparmåla och fogning har gått bra. Det enda som hon har kämpat lite med är bredspacklingen.

Amela Osmanovic beskriver hur frustrerande det är när det blir ränder efter skrapan i spacklet. 

Det känns inte så jobbigt att gå upp på morgonen när jag vet att jag ska någonstans

– Jag har bett om att få öva lite extra på det, men jag tror verkligen att målaryrket är något för mig. Jag kommer hit varje dag och känner mig pigg och glad. Så kände jag inte på de andra praktikerna.

Sedan början av 2000-talet har ungdomsarbetslösheten i Sverige hållit sig på en långt högre nivå än arbetslösheten bland resten av befolkningen.

Så när projektet planerades 2013 tyckte styrelsen i Måleriföretagen att man skulle göra något för ungdomar som stod långt från arbetsmarknaden.

Enligt projektchefen Erling Zandfeld har det alltid funnits en kultur inom måleribranschen som handlar om att ta hand om ”ungdomar på glid”.

– Då handlade det främst om att man ville göra samhällsnytta. Senare har det även uppstått ett stort anställningsbehov inom branschen, samtidigt som allt färre väljer att utbilda sig till målare.

Det som utmärker Sätt Färg på Göteborg är närheten till arbetsgivarna menar Erling Zandfeld. När ungdomarna som deltar i projektet anses ha kommit tillräckligt långt, skickas de ut på en längre praktik.

Sammanlagt har drygt 65 procent av deltagarna fått fast jobb, oftast på företaget där de gjorde sin praktik.

För att förbereda dem ytterligare för arbetslivet, paras personer som behöver förbättra sin svenska ihop med personer som har det som modersmål eller pratar språket bra. Det gör att språket utvecklas snabbt.

– Samtidigt blir det ett utbyte av kulturförståelse. De som är uppvuxna i Sverige berättar om sina erfarenheter och tvärtom. Så det bryts en hel del fördomar. 

Varje grupp får vara med och skapa muralmålningar som ska pryda stadens väggar längs en 21 kilometer lång cykelsträcka från Angered till Klippan i Göteborg.

Tanken är att konststråket ska bidra till att binda ihop staden, och stå färdigt till Göteborgs 400-årsjubileum år 2021.

Motivet till målningarna har skapats av konstnärer från olika delar av världen, men det är deltagarna i Sätt färg på Göteborg som målar upp dem.

– Jag var med och gjorde två målningar. Det var dessutom enkelt när alla samarbetade. Och det blev snyggt. När man tittar på dem så tänker man: Wow, har vi gjort det här! säger Amela Osmanovic.

Kollegan Shaafici Jejeste, 21 år, tar upp sin mobiltelefon och visar målningen ”Lugnt Vatten” av Concreto Street Art från Colombia som de målade på en husvägg i Majorna.

Han berättar att de började med att dela in hela målningen i ett rutmönster, som sedan ritades upp på väggen.

På så sätt kunde de se exakt vilken färg som varje del av målningen skulle ha.

– Det var jätteroligt. Nu tränar jag hemma för att kunna göra något liknande på egen hand. Jag är väldigt intresserad av artistiskt måleri.

När han sökte till projektet hade även han varit arbetslös under en lång period.

Till en början försökte han hitta ett jobb att ha vid sidan av utbildningen, men gav snart upp tanken. Han har bestämt sig för att lägga allt fokus på att bli målare. 

– Jag måste se till att klara det här programmet, många som jag känner har inte jobb, jag vill inte att det ska bli så för mig. Jag tänker arbeta hårt för att få ett.

När man har varit arbetslös en längre tid, kan det vara svårt att komma in i de rutiner som ett heltidsjobb innebär.

En stor del av projektet handlar därför om just det. Tommie Ek som instruerar ungdomarna på plats berättar att det alltid är ett par ungdomar i varje grupp som faller bort på grund av att de inte fattar tycke för yrket, eller för är där för sällan. 

– Vi försöker ju lära ut måleriet, men det är ju själva närvaron som avgör när vi känner att vi vågar skicka ut deltagare på praktik. De som är här varje dag och fokuserar på att lära sig yrket, det är de som det går fortast för att komma ut i jobb. 

Saga Lilja, 18, som bor i Eriksberg i Göte-borg, sitter på knä med koncentrerad blick och målar ett elementrör i samma solgula färg som väggen.

Hon tycker om att arbetet praktiskt, och att man kan lyssna på radio eller musik samtidigt som man arbetar.

Hon berättar att hon var skoltrött redan efter högstadiet, och försökte påbörja gymnasiet sammanlagt tre gånger innan hon gav upp. Hon sökte jobb, men överallt frågades det efter gymnasiebetyg. 

– Det läggs stor vikt vid det tyvärr, det kan finnas många anledningar till att man inte går klart gymnasiet. 

I våras fick hon syn på en lapp där det stod att Sätt Färg på Göteborg sökte tjejer. Nu har hon varit här varje dag i tre månader och börjar se en ljusning.

Med egen försörjning kan hon skaffa en lägenhet och slipper vara beroende av föräldrarna.

Men att gå från att vara långtidsarbetslös till att jobba fem dagar i veckan är lite som att gå från noll till hundra, beskriver Saga Lilja. 

– Det är ganska tufft när man är inte van. Men det har ändå gått bra, och jag tror att det har gått bra för att jag tycker att det är kul att komma hit. Det känns inte så jobbigt att gå upp på morgonen när jag vet att jag ska någonstans.