Johannes Klenell: Litteraturen måste säljas för att finnas

– Med all respekt för bokbranschen, men att bokförläggare går ut och rasar… SVT:s jobb är inte att sälja böcker.

Det är Eva Beckman, programbeställare för SVT:s kulturutbud som i Expressen Kultur säger det här till Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers.

De diskuterar debatten om TV-programmet Gokvälls besked om att ta bort sina litteraturtips, för att sedan backa efter protester.

Det låter alltid bra att applicera marknadsfrågan på kulturen. Det kan göra vilken kulturfråga som helst smutsig att föra in argumentet att något också ska säljas i processen som skapar kultur.

Kultur ska vara fin, uppburen och existera på grund av högre ideal än simpla marknadsvärden. En ekvation som helt enkelt inte går ihop med rådande system.

Jag var själv i bokbranschen i tretton år. Följde det minskande läsandet på nära håll i en konstant kamp för bokens existens.

Det är dyrt att trycka böcker, lägg till det investeringen i arbetstid från både förlag och författare. Författarskap som inte sålde avpolletterades, karriärer avslutades.

Om turen fanns att ett författarskap lyfte och du fick en storsäljare var det, snarare än att generera nyanställningar eller bättre arbetsvillkor för de förlagsanställda, en ekonomisk garant för fortsatt bredd i utgivningen.

…text är till för att bli läst. Därför känner jag, när jag hör Eva Beckmans uttalande om att SVT:s jobb inte är att sälja böcker, att hon inte ser hur det hänger ihop

Ett oerhört känsligt ekosystem där de svaga bärs av de starka och den dag de starka slutar sälja, då försvinner också bredden. I ett litet språkområde som Sverige, där läsning allt mer tappar i status, blir maskineriet allt känsligare. 

Som kulturredaktör har jag sedan ett år tillbaks sett hur digitaliseringen gjort att intresset för litteraturrecensioner minskat. Klicken blir allt färre i en tid då tidningarnas envägskommunikation och kritikerns expertroll krymper allt mer.

Som publicist bekymrar det mig då jag ser kulturkritiken som viktig. Att vi samtalar och läser om böcker är läsfrämjande. Jag har inget emot att min kultursida har ett läsfrämjande uppdrag.

Det påverkar inte recensionens budskap. Däremot har jag i ett års tid arbetat med att hitta nya intresseväckande sätt att skriva om litteratur.

Är recensionen på så vis på väg in i en stor omformuleringsfas? Ja, det vågar jag påstå. Och det är en resa som just är påbörjad. Kanske lite försent.

Vi har inte råd att låta litteraturen bli ett nischintresse. Då kommer den sakta men säkert dö sotdöden.

Jag har alltid haft en krass och uttalad syn på varför bokförsäljning är viktigt. Att sälja böcker är även det att arbeta med läsfrämjande verksamhet.

Sålda böcker är förhoppningsvis lästa sådana. Och sålda böcker är den enda garanten för att fler böcker ska ges ut.

Det är dyrt att trycka böcker, en av få varor där ekvationen sällan går ihop. Författarskap som inte sålde avpolletterades, karriärer avslutades

Litteraturstödet från Kulturrådet är på många vis ett av de bästa kulturstöd vi har i landet då det enbart fungerar som en uppmuntran till fortsatt bredd.

Det söks i efterhand när risken tagits, verket bedöms, och har det redan sålt för bra så diskvalificerar det sig. Stödet täcker på sin höjd tryck och distribution.

Det innebär att incitamentet mellan idén om den uppburna kulturen och det faktiska kulturarbetet på marknaden går hand i hand. Litteraturen måste fortfarande nå sina läsare för att gå med vinst.

Risktagandet gör att det redaktionella arbetet, kvalitetsbedömningen och, faktiskt, kärleken till verket fortfarande är viktig.

Det är, till skillnad från vad förespråkare för marknadsdriven välfärd tycks påstå, inte vinsten som är garant för kvalitet utan investeringen.

I en värld utan risktagandet skulle text förvandlas till illa korrekturläst och bristfälligt redigerad egenpublicering ingen läser.

Och text är till för att bli läst. Därför känner jag, när jag hör Eva Beckmans uttalande om att SVT:s jobb inte är att sälja böcker, att hon inte ser hur det hänger ihop.

Och att det skadar debatten om den minskade läsningen, rejält, att avfärda förlagens reaktion på slopade recensioner i TV-rutan.

Det handlar inte om krympt access till gratisreklam.

Vare sig man vill det eller ej så går marknaden, kulturpolitiken och media hand i hand i den  här frågan.