Företrädare från fack och frivilligorganisationer har sedan tidigare enats om att Pakistan behöver ett arbetsmiljöavtal inom textilindustrin, liknande det i Bangladesh som funnits sedan 2013.

I en ny rapport tar de återigen ställning och uppmanar myndigheter och västerländska modebolag att ta ansvar.

Det har nu gått sju år sedan 250 textilarbetare dog i en brand i klädesfabriken Ali Enterprises i Pakistan.

Men trots katastrofen 2012 och andra dödliga bränder har Pakistans textilindustri inte lyckats enas kring ett arbetsmiljöavtal.

Uppgörelse om arbetsmiljö i Bangladesh

Global

Fortfarande saknas brandvarnare och nödutgångar i många fabriker, konstaterar Fair Action som uppskattar att svenska modebolag årligen köper cirka 4 000 ton kläder från landet varje år.

Bland bolagen hittas bland andra Lindex, Gina Tricot, Ellos och Åhléns.

De pakistanska facken vill att avtalet, förutom säkerhetsföreskrifter, också innehåller rätten till kollektiva förhandlingar, föreningsfrihet och rätten att vägra farligt arbete.

Fler än fyra miljoner människor arbetar i den pakistanska textilindustrin.

Arbetsmiljöavtalet i Bangladesh

Ackordet – eller Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh – trädde i kraft 2013, kort efter att 1 134 textilarbetare mist sina liv när fabriken Rana Plaza kollapsade.

Det är ett juridiskt bindande avtal mellan omkring 200 modeföretag, de globala facken UNI och IndustriAll samt lokala fackföreningar. Ett antal ideella organisationer som Clean Clothes Campaign har observatörsstatus.

Styrelsen består till hälften av företagsrepresentanter, till hälften av fackrepresentanter, och leds av en opartisk ordförande från FN-organet ILO.

Ackordet har i huvudsak undertecknats av europeiska modeföretag, däribland svenska H&M, KappAhl och Gina Tricot. Många nordamerikanska modeföretag lockades i stället till det konkurrerande arbetsmiljöinitiativet Alliance for Bangladesh Worker Safety som bygger på frivilliga åtaganden.

Källa: Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh