Johannes Klenell: Varför vill SD kränka svenska pensionärer?

Jag tillhör inte på något vis den kategori människor som trodde att jag någonsin skulle behöva försvara flaggviftande.

Eller ens behöva bry mig. Men så reglerar Sverigedemokraterna bort prideflaggan från Sölvesborg – kommunen som sakta men säkert förvandlas till en nationalkonservativ experimentverkstad.

Tidigare i veckan upprättade de regelverk för att kommunen inte skulle köpa in provocerande samtidskonst, trots att kommunen knappt köpt in någon konst de senaste decennierna. Lägg till att det redan, hör och häpna, finns rätt tydliga regelverk för både region och kommun för inköpen.

Dessa innefattar exempelvis att konsten inte får upplevas som stötande. Något som både Sölvesborgs kommunfullmäktige och dess kritiker kanske borde ha tänkt på.

Men det är bara att gratulera Sverigedemokraterna till ett närmast fyrverkeriartat slag i luften.

Det finns en fördel med Sölvesborg och det är att de i dag kan användas som ett varnande exempel på vad som händer när ett populistiskt enfrågeparti får politiskt inflytande

Sedan ville de ”utmana bosättningslagen” alltså fördelningen av flyktingmottagandet som gör att flyktingar fördelas över landets kommuner.

– Vi vill inte ha de utanförskapsområden som växt fram i andra kommuner, konstaterade Sverigedemokraternas Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande. 

Förra året handlade det om en migrantinvasion på totalt tolv personer. Vilket såklart kan vara en högprioriterad fråga för den som har all tid i världen.

Och nu avfyrar de alltså tramsbössan för tredje gången på en vecka och tar bort regnbågsflaggan för att Louise Erixon tycker att traditioner är viktiga. En flagga som hissas en gång om året under Pridefestivalen.

– Jag vet att många av våra äldre kommuninvånare delar den uppfattningen, säger hon till BLT.

Och här känner jag att jag behöver dra i nödbromsen ändå. Jag fyllde fyrtio i år och definierar mig alltså mer som pensionär än tonåring.

Flera av mina bästa vänner är faktiskt gamla människor. Vad är det här för märklig syn på oss äldre svenskar Sverigedemokraterna har?

Att vi skulle oroa oss så mycket över att hbtq-personer har rättigheter att vi inte kan hantera en hissad prideflagga utanför kommunhuset?

Eller att vi inte skulle vara intresserade av samtidskonst? När blev landets 40-talister ett alibi för Sverigedemokratiska politiska pajaskonster?

Är gamla människor märkliga? Ja. Skriver de enbart med versaler och tror att allt som står på sociala medier är riktat direkt till dem? Absolut. Förstår de ironi eller korrekt användning av emojis? Nej.

Flera av mina bästa vänner är faktiskt gamla människor. Vad är det här för märklig syn på oss äldre svenskar Sverigedemokraterna har?

Har de en homogen syn på svenska traditioner, öppenhet och hbtq? Absolut inte. Om jag var svensk pensionär skulle jag känna mig kränkt av den nidbild Louise Erixon och hennes partikamrater målar upp av mig.

Det finns en fördel med Sölvesborg och det är att de i dag kan användas som ett varnande exempel på vad som händer när ett populistiskt enfrågeparti får politiskt inflytande.

Det resulterar i överprioritering av nonsensfrågor och nedprioritering av realpolitiken.

Kanske kommer Sölvesborgsborna snart inse att deras stora problem just nu inte är invandringen utan Sverigedemokraterna.