Hon ville bara se sitt lag spela
Arbetet Kulturs krönikör skriver om Bluegirl, kvinnan i Iran som straffades med fängelse när hon ville gå på fotboll och tände eld på sig själv.
Jag vet inte ens om hon var intresserad av politik. Jag vet bara att hon så otroligt gärna ville se sitt lag spela.
Så hon klädde ut sig till man och gick till arenan. Laget hon hejade på skulle spela en stor match på stadion Azadi. Esteghlal är ett av de två storlagen i Teheran. Det andra heter Persepolis. Vakterna upptäckte henne och ställde henne inför domstol.
På något sätt fick hon reda på att domen skulle bli sex månaders fängelse. I förtvivlan tände hon eld på sig själv.
Esteghlals färg är blå. Så fick den döda flickan namnet Bluegirl, men hennes namn var Sahar Khodayari.
Många iranska fotbollsprofiler har efter Bluegirls död uttalat sig starkt för kvinnors rätt att gå på fotboll. Parlamentsledamoten Paravane Salahshoori skrev på twitter:
”Hon var inte bara blåflickan. Sahar var Irans flicka, i ett land där männen bestämmer över kvinnornas öde och de berövar kvinnorna deras mest grundläggande rättigheter. Ett land där det finns kvinnor som deltar i kvinnoförtrycket. Vi alla är skyldiga till att Sahar och andra kvinnor i Iran fängslas och brinner upp.”
Bluegirl har spridit sig i världen. Häromdagen bytte Roma sin färg till blå som stöd för henne. Fotbollsspelaren Hedvig Lindahl delade ett upprop: ”Let iranian women in.”
Damfotbolls-VM i somras blev på många sätt en fest för kampen för jämställdhet. Inte minst USA:s damlandslags krav på equal pay med Megan Rapinoe i spetsen.
Sahar Khodayari var förmodligen tvungen att gå till sin mormors generation för att tala med kvinnor som upplevt friheten att se en fotbollsmatch live. Sahar begravdes i tystnad men vi kan höras åt henne
Bluegirls kamp är en del av det.
Låta tjejer spela fotboll, gå på fotboll, skrika, skratta, gråta, heja, i hela världen.
Här skulle FIFA kunna spela en avgörande roll. Korrupta FIFA som ger VM till diktatoriska länder där arbetare dör i tusental för att bygga klart arenorna.
FIFA som efter kuppen i Chile 1973 åkte för att inspektera stadion där de politiska fångarna blev torterade och inte såg dem. Trots att de stod några meter därifrån.
Som Kosovare Asllani skrev på twitter: ”det är tid för FIFA att agera och inte vara tysta.”
En vän skickar en bild från en fotbollsarena i Teheran innan revolutionen kidnappats av reaktionära krafter. Jag ser kvinnorna. Det är över 40 år sedan.
Sahar Khodayari var förmodligen tvungen att gå till sin mormors generation för att tala med kvinnor som upplevt friheten att se en fotbollsmatch live. Sahar begravdes i tystnad men vi kan höras åt henne.
Jag vet inte ens om hon var intresserad av politik. Om hon i framtiden skulle tillhört dem som fått regimen att falla.
Nu är hon död. Men Bluegirl kommer finnas för alltid.
