I söndags höll Ulf Kristersson sitt sensommartal, på hemmaplan, i sörmländska Strängnäs.

Det ansträngda läget inom Moderaterna blev uppenbart. För vad vill partiet egentligen?

Det borde vara mer än att allt mer offentligt stå upp bakom Sverigedemokraterna.

Det har varit tuffa tider för Moderaterna och Ulf Kristersson på sistone.

Partiet bara fortsätter att backa i opinionsmätningar, och dess företrädare slår desperat åt olika håll för att försvara ett slags existensberättigande.

Vad M står för år 2019 är inte självklart. Identitetskrisen inom partiet är uppenbar.

Det enda tydliga verkar vara att Moderaterna inte är vad det var under Reinfeldts tid.

Men det finns ingen enad linje. I stället går partiet i olika riktningar. Sluggermoderaterna som hyllar Hanif Bali, SD-lightmoderaterna som helst vill se ett närmande mot brunhögern och de gamla fina adelmoderaterna som gillar mörkblått. 

Ulf Kristerssons roll i att leda den här röran är inte enkel.

För det handlar om att göra alla nöjda och samtidigt få fler att hitta till Moderaterna.

Och hittills är det uppenbart att M-ledaren misslyckats.

I stället går partiet bakåt. I den senaste mätningen minskar partiet med 1,3 procentenhet till 18 procent av väljarstödet. Med precis lika mycket ökar Sverigedemokraterna.

Att samtal över partigränserna nu inleds om gängkriminaliteten är mycket positivt. Att Kristersson också tar ansvar som partiledare är viktigt.

Mikael Damberg har i regeringens inbjudan inför samtalen exkluderat SD, vilket är helt i sin ordning. 

Men att Ulf Kristersson inför dessa diskussioner kräver att Sverigedemokraterna ska medverka är både skrattretande och riktigt obehagligt.

Vill han bara göra interna falanger nöjda eller tror han på riktigt att det är en bra idé?

Sverigedemokraterna har som antidemokratiskt, rasistiskt parti inget att göra i konstruktiva samtal i övergripande frågor som rör vårt lands demokratiska framtid. Den huvudlinje och princip som sedan länge råder att SD ska hållas på en armlängds avstånd måste fortsätta följas.

Tummar man på detta ger man efter för de krafter som vill demontera vår demokrati.

Om detta måste påminnas.

Och när det gäller frågan om gängvåldet, segregationen och ojämlikheten har Sverigedemokraterna definitivt inget i samtalen att göra. 

För det är väl ingen som tvekar om exakt hur rasistisk synen från SD är i frågan om förorternas invånare?

Eller vilka lösningar som partiet gärna ser på segregation i allmänhet?

Nollinvandring, utvisning och återvandring av invandrare är enligt SD konstruktiva åtgärder.

Att Kristersson vill vinna poänger på att verka ansvarsfull och peka med hela handen må så vara.

Men det hade varit mycket bättre om han ägnade sig åt att visa att han och Moderaterna har någon slags demokratisk ryggrad kvar.

Oavsett vartåt riktningen för partiet sedan går. 

För när Moderaterna identitetskrisar och vevar runt är det bara Sverigedemokraterna som jublar.