Moderaten Kristoffer Tamsons, trafikregionråd i Region Stockholm, tidigare Stockholms läns landsting, kunde inte låta bli att kommentera ett ärende som kommit in till SL, Stockholms Lokaltrafik. 

En busschaufför hade ”utövat en religiös aktivitet” samtidigt som en resenär velat bli insläppt på bussen under chaufförens rast. 

I inlägget på Facebook framgår så klart inte att det är en rast som avses.

Men av vad som beskrivs i inlägget kan nog det flesta som någon gång åkt buss, eller kanske själv har ett arbete som inte är att vara regionråd för Moderaterna, räkna ut att det handlade om en rast för chauffören.

Tamsons har knappast gjort sig känd som någon vän av arbetare under tidigare mandatperioder och gör knappast några försök nu heller. 

Ett exempel är när fackorganisationerna i lokaltrafiken bjudit in alla partier till hearing för att vittna om hur upphandlingarna påverkar personalen.

Men borgerligheten, med Tamsons som främsta representant, valde att inte dyka upp. 

Ett annat när han valde att skylla ISS systematiska blippfuskande i biljettkontrollerna på enskilda i personalen, trots att direktiven kommit från ISS själva enligt facket på arbetsplatsen. 

Klassföraktet tycks vara den röda tråden. 

Frågan jag ställde mig när jag läste hans nypublicerade inlägg var om Tamsons inte tycker att arbetare, SL:s i synnerhet, ska ha någon rast på jobbet och om Tamsons förstår att man inte ska arbeta under rasten? 

Det framkommer sedan från arbetsköparen Keolis att det faktiskt var rast det handlade om, att chauffören inte gjort något fel.

Chauffören själv har känt så mycket obehag av det som hänt att han måste ringa till arbetsgivaren för att få stöd  i situationen. 

Men det möttes i stället till synes ganska nonchalant av Kristoffer Tamsons i ett uppdaterat inlägg som konstaterar att chauffören förvisso inte gjort några ”formella fel” men att bemötandet kunde ha varit ”ett annat”.

Att det är en rast som situationen handlar om tycks inte bekomma Tamsons.

Han förmår sig inte att säga, som till och med Keolis förklarar, att det är meningen att chauffören ska ta sig tid till återhämtning under rasten och stänga dörrarna. 

I klassföraktets tecken fortsätter han istället raljant med att det även är tillåtet att under rasten ”lösa korsord, läsa det kommunistiska manifestet eller be en bön”. 

Kanske tror Tamsons att man måste vara just kommunist om man både är arbetare och värnar om sin rast på jobbet.

Och på det är man också säkert religiös fundamentalist, kanske rent av muslim?

Det är nog svårt att sätta sig in helt och hållet i denna tankevärld. Men den kan nog sammanfattas till att vara lika sunkigt enkelspårig som gammelhögerns tankevärld brukar vara. 

Föraktet mot arbetare, inte minst mot organiserade sådana, främmande i allmänhet och muslimer i synnerhet lyser, tydligt igenom.

Vi förstår nog alla att Tamsons försökte göra en billig poäng på bekostnad av en samhällsgrupp som är under hård bevakning just nu. 

Vinna väljare istället för anständighet. 

Jag har inga högre förväntningar, ska jag erkänna. Tamsons gör sig själv till arketypen av reaktionär högerpolitiker i det Moderata samlingspartiets namn.

Det är en politik som blickar drömmande tillbaka på en tid där vanligt folk i allmänhet inte har några rättigheter varken politiskt, socialt eller på arbetsplatsen. 

Det lyser igenom i privatiseringspolitiken lika mycket som i föraktet mot sin egen förvaltnings arbetare.

Men dit moderaterna och Tamsons blickar efter sin inspiration, där långt borta borde dessa tragiska idéer stannat kvar.