Dagens bostadspolitik tar oss tillbaka till 1930-talet
Vi närmar oss ett Los Angeles eller andra större amerikanska städer, där låginkomsttagare ofta räknar timmar i vardera riktningen för att ta sig till och från jobben, skriver Arbetets politiska redaktör.
”Nyliberalismen är faktaresistent för samhälleliga konsekvenser”, skriver Kristofer Lundberg och Christina Abrahamsson från Hyresgästföreningen västra Sverige, i en läsvärd debattartikel i Göteborgsposten.
Bakgrunden är att Hyresgästföreningen väst ett flertal gånger har efterfrågat en konsekvensanalys av vad som händer om de marknadshyror som nu är på gång genomförs fullt ut.
Att förespråkarna inte vill svara är naturligt.
Alla empiriska studier visar att låginkomsttagare bland hyresgästerna flyttar allt längre ut från stan vid marknadshyror.
Vi närmar oss ett Los Angeles eller andra större amerikanska städer, där låginkomsttagare ofta räknar timmar i vardera riktningen för att ta sig till och från jobben.
Ofta kombinerat med stor trångboddhet.
Tyvärr innebär januariavtalets löften om marknadshyror i nybyggnationer ett stort steg mot denna framtid.
Vår nye bostadsminister Per Bolund (MP) har nogsamt undvikit frågan, och i Stockholm har Miljöpartiet till och med ställt sig bakom en ny utförsäljningsvåg av hyreslägenheter tillsammans med stadens allianspartier.
På 1930-talet härjade vägglusen i hälften av alla bostäder i fattigdomens och trångboddhetens Sverige.
Med dagens bostadspolitik rör vi oss tillbaka mot dessa dagar.