Irene Wennemo: ”Lärar­lönelyftet ingen bra idé”

2016 beslutade regeringen att fördela tre miljarder kronor om året till lärare i skolan, förskolan och på fritidshem.

Det gav en utvald grupp särskilt kompetenta lärare, ungefär en tredjedel av lärarkåren, ett lönelyft på omkring 2 500–3 000 kronor i månaden.

Syftet var att höja läraryrkets attraktionskraft och på sikt därigenom elevernas skolresultat. 

Inte en bra idé, menar Irene Wennemo, som tillträder som generaldirektör för Medlingsinstitutet den första september.

– Det var inte en fråga som gladde mig när jag blev statssekreterare. Om en grupp får ett lönelyft genom att det politiska systemet gått in och pekat ut dem, då kan du vara säker på att en kö av andra grupper också kommer vilja ha det, säger Irene Wennemo.  

– Det finns en oerhörd lockelse hos politiker att lova högre löner till vissa yrkeskategorier. Men på sikt urholkar det den svenska arbetsmarknadsmodellen. 

Irene Wennemo beskriver det som ett drömjobb, rollen som generaldirektör på Medlingsinstitutet.

Partsrelationer och förhandlingar har varit ett tema i hennes karriär, från de många åren på LO, bland annat som chef över arbetslivsenheten och de fem åren som statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

– Förhandlingsvärlden är ganska sluten, men det är otroligt viktigt att den fungerar bra. Det finns något väldigt lockande och spännande med hela det här systemet. När det fungerar bra har det enorma fördelar. När det inte gör det kan enorma problem uppstå, med konflikter och löner som är för höga i relation till vad ekonomin tål. 

2020 års avtalsrörelse blir omfattande: Cirka 500 avtal som berör 2,8 miljoner personer ska förhandlas om.

Det handlar bland annat om detaljhandelsavtalet mellan Svensk Handel och Handelsanställdas förbund, i en tid när konkurserna i branschen blir allt fler.

Att världsekonomin samtidigt bromsar in och att stora industriföretag som SSAB, Sandvik och Volvo Cars varnar för nedskärningar borgar för en tuff avtalsrörelse. 

– Vi ser rejäla omstruktureringar i vissa branscher. Handeln är väl den som är mest påverkad av stora förändringar just nu, i och med att e-handel verkligen börjar slå igenom, säger Irene Wennemo. 

– Det vanliga är att man säger inför en avtalsrörelse att ”det har aldrig varit så svårt som den här gången”. Men sedan brukar man ofta ändå klara av att gå iland och jag tror att man gör det även den här gången. Det är alltid svårt men alla har väldigt mycket att förlora på att det här inte fungerar.

På senare år har industriavtalet och ”märket” – den procentuella löneökning som den svenska arbetsmarknaden ska förhålla sig till – ifrågasatts allt mer.

Gruppen 6F, som består av Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko, vill få bort industriavtalet som norm. 6F menar att märket gynnar tjänstemännen framför arbetarna och att kvinnolönerna halkar efter. 

– Jag tycker det finns stora förtjänster i att utgå från exportindustrin. Det har tjänat Sverige väl och jag tror att det kommer att tjäna oss väl framöver också, säger Irene Wennemo. 

Hon tar upp utvecklingen att kvinnor i större utsträckning har chefspositioner, vilket lett till en utjämning av lönenivåerna. 

– Men det är klart att vi inte är i mål, det behövs ytterligare förändringar. Det är en fråga som partssystemet äger.

Hon håller heller inte med om bilden att arbetarnas löner halkar efter.

– Lönestatistiken ger inte en entydig bild i den riktningen. Det finns vissa sektorer som har löner som dragit iväg. Men det är egentligen ganska små kategorier, inte tjänstemän generellt. Min bild är att det är framförallt är högre chefer men också inom banksektorn. Men det sker ingen större förändring över längre tid att vanliga tjänstemän dragit ifrån vanliga arbetare.

När regeringen i slutet av juni gick ut med att Irene Wennemo fått jobbet som generaldirektör duggade gratulationerna tätt på Twitter, från höger till vänster. 

”Ett mycket bra val av regeringen!” skrev Almegas dåvarande VD och före detta C-ministern Anna-Karin Hatt. Hon tillade: ”Grattis också till parterna som får ännu en skicklig förhandlare och medlare att samtala med i avgörande skeden.”

Wennemos tidigare chef, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, twittrade: ”Med sin långa erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor och djupa kunskap om den svenska partsmodellen är hon sällsynt väl lämpad för uppdraget.” 

…en del av de möjligheter till konflikter som syndikalisterna har haft försvinner med den här lagstiftningen

Desto mer missnöjda med beskedet var Hamnarbetarförbundet, tidigare part i den uppmärksammade hamnkonflikt som fick konsekvenser på politisk nivå.

I en intervju i Syndikalisternas tidning Arbetaren utbrast Erik Helgeson, ledamot i hamnfackets förbundsstyrelse: ”Va? Jag fattar inte ens hur de tänker”… ”Hon är ju jättepartisk, men det spelar kanske ingen roll för noblessen på svensk arbetsmarknad.”

Bakgrunden är att Irene Wennemo under sin tid som statssekreterare hos Ylva Johansson var delaktig i strejkrättsutredningen som låg till grund för den lagändring om utökad fredsplikt som infördes den första augusti.

Den begränsar rätten att ta till strejk mot en arbetsgivare som redan är bunden av avtal med ett annat fackförbund och kom till på grund av hamnkonflikten.

Hamnarbetarförbundet och Syndikalisterna har starkt kritiserat lagen.

– Hamnarbetarna har ju själva sagt att de inte tycker att de berörs av det här eftersom de vill ha kollektivavtal och då har man ju rätt till konflikt. Nu har de också slutit ett kollektivavtal. Det finns en del gnissel men det är ju ett ansvar för både arbetsgivarna och Hamnarbetarförbundet att få det här avtalet att fungera väl, säger Irene Wennemo.

– Vad gäller Syndikalisterna berör lagändringen väldigt få konfliktdagar. Men det är klart, en del av de möjligheter till konflikter som syndikalisterna har haft försvinner med den här lagstiftningen. 

Tycker du att det vore en förlust om de här fackförbunden försvann på grund av den nya begränsade strejkrätten?

Irene Wennemo drar på svaret. 

– Man skulle kunna säga så här: Att det finns en möjlighet att etablera nya fackliga organisationer är ett måste i en modell. Det sätter också en blåslampa på de existerande fackliga organisationerna att vara tillräckligt intressanta för medlemmarna. Så det handlar både om föreningsfrihet men också om att det antagligen är bra att fackliga organisationer är potentiellt konkurrensutsatta.