”Vi kräver ökat inflytande i lönebildningen”

Nyligen presenterade vi fackförbund inom 6F, Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarförbundet och Seko, en ny lönebildningsmodell som vi vill ersätta industriavtalets rådande modell med.

Industrins parter ska inte ensamma normera löneökningstakten.

Industriavtalet har tjänat Sverige väl och har lyckats upprätthålla internationella konkurrenskraft, en god reallöneutveckling och har skapat stabilitet i lönebildningen.

Men tiderna förändras och därför behöver även lönebildningen förändras.

Svensk ekonomi är i ett annat läge och andra sektorer har växt medan industrin minskat.

För framtida legitimitets skull och för att stabiliteten i lönebildningssystemet ska hålla kräver vi ökat inflytande över lönemärkets nivå samt över de förhandlingar som leder fram till märket

Vi måste börja se lönebildningen ur ett bredare perspektiv.

Vi har låga löneökningar inom flera sektorer trots hög arbetskraftsbrist.

Lönemärket följs till punkt och pricka och märket som sätts inom industrin är inte anpassat för hela arbetsmarknaden. 

Dagens modell där industrin går före har stora legitimitetsproblem.

Övriga fackförbund som inte ingår i industrin saknar inflytande över den fråga som kanske är viktigast för medlemmarna.

Nämligen vilken löneökning medlemmarna ska få kommande år.

När industrins företrädare sätter lönerna för hela arbetsmarknaden så tar de för stor hänsyn till just industrins villkor och inte till alla oss andra som jobbar i Sverige.

För fackförbund med medlemsgrupper som har lägre löner ger industriavtalets envetna procentsatser svåra problem med ökade löneskillnader.

Det gäller både mellan arbetare där särskilt kvinnors löner halkar efter och mellan arbetare och tjänstemän.

…tiderna förändras och därför behöver även lönebildningen förändras

Ingen som vill se minskade samhällsklyftor kan vara nöjd med det.

6F är en del av LO och vi samordnar oss med övriga LO-förbund inför varje avtalsrörelse.

Men i själva verket har LO-samordningen ingen formell betydelse eftersom industriförbunden inom ramen för industriavtalet förhandlar på eget bevåg utan att gå via LO.

Industriavtalet är överordnat andra samarbeten.

Detta måste förändras. För framtida legitimitets skull och för att stabiliteten i lönebildningssystemet ska hålla kräver vi ökat inflytande över lönemärkets nivå samt över de förhandlingar som leder fram till märket. 

6F:s utgångspunkter för framtida lönebildningsmodell är: 

• Modellen måste ha en bred legitimitet och därmed ta hänsyn till hela arbetsmarknaden
• Relativlöneförändringar mellan kvinnor och män, branscher och yrken måste vara möjliga
• Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän ska minska.

Vilka parter anser vi då ska normera löneökningstakten? På den fackliga sidan anser vi att LO och PTK ska förhandla om märkets nivå gentemot arbetsgivarna.

Då uppnås bred samhällsekonomisk hänsyn i förhandlingarna, de innefattar såväl arbetare som tjänstemän.

Det möjliggör hänsynstagande till brist eller överskott på arbetskraft i vissa sektorer samt en god bedömning av arbetsmarknadsläget och sysselsättningen i hela ekonomin.

Vilka arbetsgivarna väljer som ska förhandla mot LO och PTK lämnar vi med varm hand över till dem.

6F tar nu initiativ och bjuder in LO och PTK och/eller de tjänstemannaförbund som så önskar till en diskussion kring dessa frågor.

Det räknar vi med är en process som tar sin tid. 

Inför den nu stundande avtalsrörelsen, där lönerna sätts nästa år, är våra direkta krav främst två saker: 

• Fler än industrins parter måste få inflytande över lönesättningen.
• Mer pengar till låglönesatsning. Gärna enligt det system som infördes förra gången med en nivå där de som ligger under får en löneökning i kronor och de däröver får procent. Nivån måste dock sättas väsentligt högre denna gång. För att få jämställdhetseffekt måste nivån gå vid 28 000 kronor i månadslön, enligt 6F:s lönebildningsrapport. Därmed höjs ambitionerna kraftigt gentemot tidigare avtalsrörelser.