Johannes Klenell: Det finns inga sellouts i musikindustrin längre

Scendöden i Stockholm har i en rasande takt eskalerat till innerstadens svar på ett bensinuppror.

Rykten sprider sig om klagande grannar eller en stad som motarbetar de mellanstora scenerna, krogarna, de alternativa vattenhålen.

Engagemang väcks. Namninsamlingar drar in tusentals underskrifter.

2014 besökte jag Way out west Music Conference: En musikbranschträff inne på festivalens VIP-område.

Lite förvånande var jag enda journalisten på plats. Digitaliseringen och fildelningen hade omkullkastat spelreglerna för musikindustrin.

Min fördom var att alla närvarande skulle hänga läpp över utvecklingen. 

Musikbranschen har redan gått igenom det digitala stålbad som övriga delar av kultursektorn står inför

Sällan har jag haft mer fel. 

En trevlig managementkille konstaterade glatt att ”branschen går bättre än någonsin!” 

Stora pengar var i omlopp, men det handlade om att knyta artist eller låt till exempelvis bilreklam eller mobilabonnemang.

Jonathan Forster, då nordisk VD för Spotify, var en av talarna.

Inför en framtidsoptimistisk och häpen publik avslöjade han hur Spotify redan då kartlagt sina användares beteende till en nivå där de kunde se vad de röstade på.

Hans tes var att man behövde få in ännu mer sponsorpengar i musiken.

Möjligen var Way out wests Oatly- och Ben & Jerrys-indränkta festivalområde fel plats – men ingen närvarande protesterade. 

I stället var det vidöppna spjäll. Kulturen hade blivit en sekundärprodukt i sin egen industri.

Och ingen såg det hända. Journalisterna stod kvar framför scenerna tills det var för sent. 

Musikbranschen har redan gått igenom det digitala stålbad som övriga delar av kultursektorn står inför. 

Ut på andra sidan av den renande elden klev en nyliberal kulturpolitikers våta dröm.

Koffeindrycksjätten Red Bull håller, utan ironi, kurser i DIY-kultur för unga musikskapare eller sponsrar en progressiv artist som Robyn – samtidigt som deras ägare drömmer om att starta ett europeiskt svar på högerextrema Breitbart News.

Det kunde varit skrivet av random konsultarbetande Fi-kille med vaxad mustasch från Hägerstensåsen

Vare sig artist eller publik bryr sig nämnvärt. Det finns inga sellouts i en värld där musiken är sekundär till varan.

Nu går själva symbolen för prekariatets appjobb, Uber, in i striden om Stockholms scendöd. Tar ställning.

”Uteställen gör Stockholm till den livliga storstad vi och många med oss älskar. För er andra är ljudet av knäpptyst bara en Uber-resa bort” läser jag i ett sponsrat inlägg på Facebook.

Det kunde varit skrivet av random konsultarbetande Fi-kille med vaxad mustasch från Hägerstensåsen. Antagligen är jag målgruppen.

Det gör ont. Algoritmen ser mig som en av de engagerade. Han som skriver under en namnlista mot scendöden i Stockholm snarare än protesterar mot Ubers usla anställningsvillkor.

Därför kan ni vara lugna.

Stockholm kommer enligt logiken snart få se ett antal mellanstora scener.

Helsponsrade av högerextrema läskföretag, etiska glassproducenter och låglönetaxibolag som vill nå en medveten och progressiv urban publik. 

Allt till applåder från Stockholms stads kulturborgarråd.

Och när scenen eller artisterna i sig inte längre är inkomstbringande eller engagerande nog för varumärkena.

Då kan man alltid skylla på klagande grannar, väcka nytt engagemang, stänga ned och gå vidare.