”Inskränkningen i strejkrätten skapar en onödig maktförskjutning”

Hamnkonflikten har lyckats få LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv att komma överens om att det behövs förändringar i strejkrätten, förändringar som ska hindra fackliga organisationer att strejka hur som helst.

Men att facken i Sverige strejkar hur som helst är en lögn, vi strejkar minst i världen.

Nu när hamnkonflikten är löst börjar en del fackförbund förstå att inskränkningarna inte behövs.

Men LO tror fortfarande de behövs och har tvingat LO-förbunden att rätta in sig i leden igen. Men vi medlemmar och förtroendevalda i fackförbunden är fortfarande emot inskränkningarna.

Förslaget om inskränkning i strejkrätten som nu har skickats till lagrådet lyder:

41 d § En arbetstagare får inte vidta eller delta i en stridsåtgärd mot en kollektivavtalsbunden arbetsgivare till stöd för krav i en fråga som är reglerad genom arbetsgivarens kollektivavtal

1. om stridsåtgärden inte i behörig ordning har beslutats av arbetstagarens organisation,
2. om stridsåtgärden inte har till ändamål att uppnå kollektivavtalsbundenhet mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen,
3. om arbetstagarorganisationen inte har förhandlat med arbetsgivaren om de krav som organisationen ställer, eller
4. om arbetstagarorganisationen kräver att arbetsgivaren ska tillämpa det kollektivavtal som organisationen vill uppnå på ett sådant sätt att det tränger undan arbetsgivarens befintliga kollektivavtal.

Även om förslaget som har gått till Lagrådet är klart mindre förödande än tidigare skrivelser, är det fortfarande en ensidig inskränkning av stridsåtgärder. Endast vi arbetare begränsas.

Det här gör att det blir en ytterligare lagstiftad maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel.

Vi kräver att förslaget rivs upp av regeringen och vi vill att våra fackförbund stödjer oss i denna fråga

En konsekvens som finns kvar är att arbetsgivaren kan bestämma vilket kollektivavtal som ska gälla på en ny bransch, till exempel inom E-handel, i torrhamnar eller i helt nya branscher vi ännu inte känner till, utan att det fackförbund som bäst är lämpat att organisera arbetstagarna kan tränga undan det först tecknade avtalet.

Låt oss säga att Unionen tecknar avtal med Amazon med ett avtal som har sämre villkor än Handels Parti- och E-handelsavtal. Då spelar det ingen roll hur många medlemmar Handels värvar. Medlemmarna kommer ändå inte kunna få det avtal som de vill ha och som passar bäst för branschen.

En annan konsekvens är att så länge företag struntar i att ingå i en arbetsgivarorganisation kan de vid avtalsförhandling ställa vilka krav som helst, när som helst, utan att vi arbetstagare kan komma med nya krav.

Det blir en ojämn flexibilitet i förhandlingar. Det kanske inte spelar lika stor roll mot små företag, men när större företag etablerar sig i Sverige kan det spela stor roll.

Men LO tror fortfarande de behövs och har tvingat LO-förbunden att rätta in sig i leden igen. Men vi medlemmar och förtroendevalda i fackförbunden är fortfarande emot inskränkningarna

Ytterligare en konsekvens är att det fortfarande inte finns en tydlig skrivning i förslaget som tillåter politiska stridsåtgärder.

Något som är oroande när anti-demokratiska krafter runtom i Europa och i Sverige får mer och mer makt. Strejkrätten är grundlagsskyddad, men också tillåten genom lag och avtal att inskränkas. Det finns ingen lagtext som säger att politiska stridsåtgärder står över de föreslagna inskränkningarna.

Det finns ingen anledning att inskränka strejkrätten när vi inom rådande generösa strejkrätt inte går ut i konflikt. Det är en helt onödig maktförskjutning.

I värsta fall skapar maktförskjutningen en framtida desperat situation för fackförbunden och vi vet att desperata fack tar till stridsåtgärder oftare.

Inskränkningarna i strejkrätten är inte förankrade bland medlemmarna i fackförbunden.

Flertalet klubbar, avdelningar och även mindre fackförbund står inte bakom inskränkningarna.

Fackförbunden som ingått överenskommelsen med Svenskt Näringsliv jobbar hårt för att få medlemmarna att gå med på inskränkningarna och i det uppdraget ljugit om riskerna med förslaget och nedvärderat stora remissinstansers, så som AD:s eller olika universitets, kritik av förslaget.

Vi kräver att förslaget rivs upp av regeringen och vi vill att våra fackförbund stödjer oss i denna fråga.