När Socialdemokratiska partikongressen samlar ombud från hela landet är det för att diskutera två separata reformprogram. Men är det i terapeutiskt syfte eller för verklig politisk förändring som kongressombuden träffas?

Det första programdelen som antogs under fredagen behandlade partiets organisatoriska utmaningar. En stärkt facklig-politisk samverkan, en digital ansats och ambition för politiska samtal är alla frågor av intern karaktär. Det handlar om hur det socialdemokratiska partiet ska förhålla sig till en digitaliserad omvärld, en minskad väljarskara och den interna kritik efter kompromisserna med januariavtalet.

När det gäller reformpaketet ”Kunskap för Sverige” som behandlas under lördagen är det en helt annan femma. Detta är ett ideologiskt program som stakar ut riktningen för Socialdemokraternas syn på utbildning och lärande, men går också in på grundvärderingar för ett hållbart och sunt arbetsliv.

Och självklart är det viktigt att det finns ett principiellt och visionärt förhållningssätt i den så viktiga frågan om studier och livslångt lärande.

För faktum är att det är ett ovanligt progressiv program som tagits fram redan innan kongressledamöternas tilläggs- och ersättningsyrkanden. Ansatsen är att ”nya kunskapsreformer bygger Sverige starkt” bestående av delar som ”växa och växlareform”, nya omställningsprogram, och 30 000 nya utbildningsplatser på yrkeshögskola och högskola.

Att vilja satsa på lärande, kunskap och studier i bred bemärkelse kan vara bland det minst kontroversiella att vilja satsa på för ett svenskt socialdemokratiskt parti. Och kanske är det så man behöver förstå varför detta är ett ämne för en partikongress sex månader efter ett turbulent val och två månader efter en långdragen, dramatisk och potentiellt internt splittrande regeringsbildning.

Det är en modig och progressiv ambition att säga sig vilja nå en jämlik tillgång till utbildning.

Och tänk om Socialdemokraterna hade drivit den ambitionen för ett år sedan. Varit lika modiga då och velat vinna väljare på de idéerna inför valet.

Nu behöver Socialdemokraterna lugn och ro. Medlemmar och aktiva behöver känna sig trygga i att partiet och dess inriktning inte kommer förändras trots att man ingått en 73-punktsöverenskommelse med liberaler och centerpartister.

Att socialdemokratiska representanter träffas för att diskutera politik och arbetsformer är viktigt. Att stanna upp och prata igenom det som hänt och gemensamt känna efter att allt nog ändå är ok. Partiet finns kvar. Och att partiet är dess medlemmar.

Så därför fyller kongressen en viktig funktion i att inge trygghet och hopp om framtiden.

Men visst vore det bra om Socialdemokraterna vill driva en ambitiös och progressiv utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik också efter den här helgen. Att regeringen nu under våren för fram förslag utifrån det program om ”Kunskap för framtid” som antas på kongressen.

Låt oss hoppas att det finns ett sådant syfte med den socialdemokratiska partikongressens tematiska val och höga ansats för en progressiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik. Inte bara att ena dess organisation i chockterapeutiskt syfte.