”Är Socialdemokraterna ett parti för oss LO-arbetare?”
Vi fackliga i Göteborgsdelegationen ser varje dag hur det är att vara arbetare och vilka utmaningar det bär med sig i dagens samhälle. Detta borde vara ovärderligt för partiet, skriver fem kongressombud.
Demonstration på första maj i Göteborg 2016.
Inför Socialdemokraternas partikongress den 22-24 mars borde vi ställa oss en fråga: Sedan starten har Socialdemokraterna varit partiet för LO-arbetare.
Men är det verkligen ett arbetarparti i dag?
För att kalla sig ett arbetarparti måste man också föra en politik som förändrar arbetares situation till det bättre.
Då duger det inte att en stor del av LO:s medlemmar inte har möjlighet att ta bostadslån, inte kan arbeta till vanlig pensionsålder eller får sin arbetstid hyvlad.
Vi fackliga i Göteborgsdelegationen arbetar på bilindustrins golv, som undersköterskor och med posthantering.
Vi ser varje dag hur det är att vara arbetare och vilka utmaningar som det bär med sig i dagens samhälle. Den kompetensen borde vara ovärderlig för partiet.
Med detta i åtanke åker vi till kongressen i Örebro för att bygga ett program värdigt ett arbetarparti på 2020-talet.
Det organisatoriska kongressprogrammet har en särskild satsning på det fackligt/politiska samarbetet.
Man pratar om en negativ utveckling, en utveckling som vi inte tror undgått ett enda LO-förbund.
Man pratar också om ett förändrat samhälle med förändrade förutsättningar och vi kan bara instämma.
Det organisatoriska programmet har detta som mål men för att kalla sig ett arbetarparti anser vi att det behövs mer ambition än så – anslutningsgraden av fackliga i partiet måste också öka
För att möta dessa förändringar pratar man i programmet om nya lösningar.
Vi ser att det är en nödvändig väg att gå men kan inte låta bli att fråga oss vilka nya lösningar som presenteras?
Förslaget som finns bygger på gemensamma studier och verksamhet och ett vitaliserat samtal mellan fack och parti.
Det är ett viktigt arbete som sätter en långsiktig och stabil grund för framtiden. Men det är inte nytt.
Som fackliga ser vi hur partiet i sitt förslag tappar kanske den viktigaste kärnan i engagemang: möjligheten att påverka och förändra.
Partiet behöver arbeta mer med mål för medlemsrekryteringen ur de fackliga leden.
Det organisatoriska programmet har detta som mål men för att kalla sig ett arbetarparti anser vi att det behövs mer ambition än så – anslutningsgraden av fackliga i partiet måste också öka.
Så skapar vi förutsättningar för ett fortsatt starkt facklig/politiskt samarbete.
Vi ser dock att det inte räcker med att vara många.
Vi behöver skapa lokala politikutvecklingsgrupper där vi kan fortsätta att mötas och på riktigt påverka samhället tillsammans.
Det är så vi gör när vi samarbetar som bäst. Då är vi en ostoppbar kraft.
Så låt oss mötas i Örebro och visa att Socialdemokratiska Arbetarepartiet är värdigt namnet.
