”Skärp tandlös tillsyn av diskrimineringslagen”
Det behövs en särskild Ombudsman mot diskriminering i arbetslivet som är förtrogen med hur arbetsmarknadens organisationer fungerar, skriver Heike Erkers och Markus Furuberg, Akademikerförbundet SSR.
Heike Erkers och Markus Furuberg.
Ansvaret för arbetet mot diskriminering på arbetsmarknaden har flyttats till Arbetsmarknadsdepartementet och statsrådet Åsa Lindhagen.
Det väcker förhoppningar. Vi efterlyser en analys av varför Diskrimineringsombudsmannens tillsyn över diskrimineringslagen hittills varit så tandlös.
Den utredning som tillsattes i höstas för att se över sanktionerna i lagen måste också se över DO:s arbetsmetoder.
DO har aldrig ingripit mot arbetsgivare som bryter mot lagens regler om lönekartläggning, trots alla kontroller som påvisat bristfälliga eller obefintliga sådana.
Det allvarliga med detta är att underlåtenhet att ingripa legitimerar den diskriminering som pågår.
Enligt DO:s årsredovisning för 2018 inkom 2 567 diskrimineringsanmälningar, varav 807 avsåg arbetslivet.
DO ansökte om stämning i fyra ärenden. I fyra fall meddelades domar i Arbetsdomstolen.
Endast en liten del av anmälningarna blev föremål för utredning. Vi anser att det ur etisk synpunkt är ohållbart att ett stort antal personer årligen anmäler diskriminering utan att få den hjälp de förväntar sig.
Vi vill se en satsning där arbetsmarknadens parter tillsammans med Ombudsmannen arbetar mot ojämställda löner och strukturell diskriminering
Regeringen bör därför överväga att inrätta en särskild Ombudsman mot Diskriminering i Arbetslivet (ODA), ett förslag som Akademikerförbundet SSR tidigare fört fram.
När en individanmälan används för att granska en arbetsgivares förebyggande arbete tas ingen kontakt med arbetsplatsens fackliga företrädare, trots att facket har en viktig samverkansroll i detta arbete.
När DO anser att en arbetsgivare gjort sig skyldig till diskriminering fattar myndigheten på egen hand beslut om lagöverträdelse.
Individen ges ingen upprättelse och besluten kan inte överklagas. Vi ifrågasätter om DO:s rutiner uppfyller krav på rättssäkerhet.
Enligt lagen om rättegången i arbetstvister har facklig organisation förstahandsrätt att företräda medlem i en diskrimineringstvist. Anmälare som inte känner till denna ordning vänder sig direkt till DO.
Hittills har DO skickat över anmälan till det fackförbund vari anmälaren är organiserad. Denna praxis har nu upphört och medlemmar riskerar därmed rättsförlust.
Det behövs en särskild Ombudsman mot diskriminering i arbetslivet som är förtrogen med hur arbetsmarknadens organisationer fungerar.
Etik, rättssäkerhet och effektivitet ska vara ledorden.
Vi vill se en satsning där arbetsmarknadens parter tillsammans med Ombudsmannen arbetar mot ojämställda löner och strukturell diskriminering.
Slutligen förutsätter vi att expertis från arbetsmarknadens parter ges plats i den aktuella utredningen.
