”Våga inte låtsas som att vi kvinnliga hamnarbetare inte finns”

Vi är 34 kvinnliga hamnarbetare som är medlemmar i Hamnarbetarförbundet. I media målas vårt förbund ofta upp som grabbigt, bestående av bullriga, egotrippade män.

Detta skriver exempelvis Aftonbladets Eva Franchell den 8e mars.

Internationella kvinnodagen som borde handla om solidaritet och kvinnors rättigheter används istället till att smutskasta Hamnarbetarförbundet.

Media tenderar att reproducera föreställningen att hamnarbetare är liktydigt med att vara man, men också att det finns något essentiellt i manligheten som gör en benägen att kämpa för sina rättigheter på ett sätt som inte kvinnor gör.

Bland det mest stötande med detta är attdet ger intrycket att vi inte finns.

Genom att fokusera på gamla unkna fördomar om hamnarbetare ignoreras fullständigt alla vi tjejer och kvinnor som varje dag i flera decennier – vare sig det varit snöstorm vertikalt från nordan i 20 minus och man är kall ända in i märgen, stekhett utan AC i maskinen, eller ösregn med vatten upp till anklarna – oförtröttligt surrat containrar, trailers och stora maskiner, kört SECU-dragare, kran, conchamps, tugmaster, grensletruckar, samt lastat och lossat båtar dag och natt.

Det första man får lära sig när man går med i Hamnarbetarförbundet är att alla har samma grundlön. ALLA. Kvinna som man, ung som gammal, erfaren som nyanställd.

Vi har tagit diskussionerna på möten, vi har stått i frontlinjen på demonstrationerna för fackliga rättigheter och föreningsfrihet, och vi har precis vunnit en historisk seger i form av ett kollektivavtal.

Våga inte låtsas som att vi inte finns!

Vi blir också rent ut sagt förbannade när det skrivs en massa dynga om våra manliga kollegor.

En gammal manlig stereotyp rotas fram och projiceras på personer som media inte ens har träffat, och som i verkligheten tar ett enormt ansvar för sina kollegor, vänner och familjemedlemmar – manliga som kvinnliga.

Detta är inte bara djupt kränkande utan också ett uttryck för sexism i sin renaste form.

Vad hade då hänt om Sveriges 180 000 undersköterskor hade brutit sig loss och hotat med strejk? Det kan vi svara på: det första som skulle hänt är att Hamnarbetarförbundet hade gått ut med stödaktioner och backat upp undersköterskorna.

Som vi exempelvis gjorde i april 2013 när vi deltog i sjuksköterskestudenternas lönemanifestation, i september 2016 när vi slöt upp bakom vårdpersonalen i Vårdupproret, och i september 2017 när vi demonstrerade med Vårdförbundet i deras kampanj ”En bättre vård är möjlig”.

Det är så solidaritet ser ut, och det är så alla fackföreningar borde agera.

Vidare ställer vi oss frågande till föreställningen att kvinnor inte är ”bråkiga”.

Detta är en fördom som bygger på idén att kvinnor inte bara skulle vara annorlunda från, utan också mindre benägna att kämpa för sina rättigheter, än män. Ett antagande som vi starkt tar avstånd från.

Det är en skymf mot alla de kvinnor som genom historien ”bråkat” för att vi ska kunna åtnjuta de rättigheter vi har nu, och mot alla som idag kämpar för att uppnå ett jämställt samhälle.

Media tenderar att reproducera föreställningen att hamnarbetare är liktydigt med att vara man, men också att det finns något essentiellt i manligheten som gör en benägen att kämpa för sina rättigheter på ett sätt som inte kvinnor gör

Det första man får lära sig när man går med i Hamnarbetarförbundet är att alla har samma grundlön. ALLA.

Kvinna som man, ung som gammal, erfaren som nyanställd.

Lika lön för lika arbete är ett av Hamnarbetarförbundets mest grundläggande krav.

Vi beklagar att journalistfacken och LO inte har anammat det på samma sätt, men i stället för att avundsjukt försöka smutskasta Hamnarbetarförbundet borde Franchell följa vårt exempel: gå samman med sina manliga och kvinnliga kollegor och driva frågan i sin egen fackförening.

Det är så vi brukar göra.

Antagandet att vissa yrkesgrupper skulle få högre löner på bekostnad av andra är också helt verklighetsfrånvänt.

Det är arbetsgivarna som sätter lönenivån, inte kollegorna i en annan bransch.

Vi är de första att visa solidaritet med våra systrar och gå ut med sympatiåtgärder när ett annat fackförbund sätter ner foten.

Fackföreningar behöver stötta varandra och stå enade i kampen mot arbetsgivare för att höja lönerna för alla.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är en av vår tids viktigaste frågor.

I Hamnarbetarförbundet jobbar vi med detta exempelvis genom strategidagar och genom att bygga upp nätverk för kvinnliga hamnarbetare runtom i världen.

En rättvis och jämställd värld kommer aldrig bli verklighet om vi använder gamla unkna fördomar som slagträ för att vinna billiga politiska poänger.

Segrarna vinns genom solidaritet.