Palestina: Endast en av tio kvinnor har jobb

2018 räknades två av tio kvinnor till den palestinska arbetskraften. Men eftersom närmare hälften av dessa var arbetslösa är det egentligen bara en av tio kvinnor som jobbar, konstaterar Carine Abu Hmeid, politisk rådgivare på Democracy and Workers’ Rights Center i Palestina.

Trenden är tydlig. Kvinnors andel av den totala arbetskraften har stagnerat under mer än ett årtionde.

– Den mest angelägna frågan för oss i år är att driva på för lagändringar som ger skydd mot diskriminering, våld och grundläggande rättigheter för arbetstagare, säger Carine Abu Hmeid.

FN-organet ILO har under lång tid uttryckt oro för den palestinska arbetsmarknaden.

2017 hade Palestina högst arbetslöshetstal i världen, med dryga 27 procent, mycket på grund av att just kvinnorna driver upp arbetslöshetsstatistiken.

I rapporten The situation of workers of the occupied Arab territories skriver ILO: ”Det finns ett akut behov av att eliminera könsdiskrimineringen och höja den ekonomiska statusen för palestinska kvinnor”.

– Den palestinska arbetsmarknaden har försämrats så det borde vara ett djupt bekymmer för alla inblandade. Det är tydligt att se att frånvaron av möjligheter för unga driver dem till desperation, sa ILO-chefen Guy Ryder i ett uttalande i fjol.

”Alla skyller på min dotter” säger pappan till Palestinas unga frihetssymbol

Global

Även den palestinska handelskammaren FPCCIA oroas över situationen.

– Minskningen av kvinnor på arbetsmarknaden beror mycket på att de inte jobbar inom tillverkningsindustrin. De flesta kvinnor hittas inom jordbrukssektorn eller servicesektorn, vilka domineras av små familjeföretag, förklarar Akram Hijazi, HR-ansvarig på FPCCIA.

I palestinsk arbetsmarknadslagstiftning finns inga skrivelser om trakasserier eller övergrepp. Enligt en åtta år gammal undersökning, från Palestinas statistikbyrå, PCBS, svarade fler än en femtedel av alla arbetande kvinnor att de hade varit utsatta för könsrelaterat våld.

– Ju fler kvinnor som marginaliseras och utnyttjas på sina arbetsplatser, ju mindre sannolikt är det att de ansluter sig till fackföreningar för att höja sina röster, menar Carine Abu Hmeid.

Under tredje kvartalet 2018 var bara drygt 20 procent av alla arbetande kvinnor organiserade i ett fackförbund eller yrkesförening, enligt siffror från Palestinas statistikbyrå, PCBS. Denna siffra var dock något högre än motsvarande bland män, men de kvinnliga förbunden har knapp kontakt med omvärlden.

– Våra förbund inom skönhetssektorn och förskolesektorn är inte medlemmar i Palestinas fackliga federation,  PGFTU, så det är ytterst svårt för dem att bli synliga på internationell nivå. Fackförbunden i Gaza är ännu mer isolerade eftersom få utländska fackliga delegationer kan komma in i Gaza.

Även sett till lön diskrimineras kvinnor, precis som i övriga världen. Minimilönen som infördes 2012, i dag cirka 3 700 kronor, verkar arbetsgivarna bortse från.

Nära 40 procent av alla kvinnor på Västbanken fick lägre lön än så 2017, medan motsvarande siffra för män var 10 procent, enligt Carine Abu Hmeid på Democracy and Workers’ Rights Center.

– Om kvinnliga arbetare klagar på att de inte får minimilön riskerar de att bli avskedade. Så de är tysta. Arbetsgivare skyller på att de inte tjänar tillräckligt med pengar för att betala bättre löner. Det kan i vissa fall vara sant, som till exempel förskolor i marginaliserade områden, säger hon.

Akram Hijazi på palestinska handelskammaren menar dock att statistiken inte stämmer om man ser till den formella sektorn.

– Vissa sektorer kan betala mindre än minimilön och detta bör kontrolleras av arbetsinspektioner från arbetsdepartementet. De flesta företag som betalar mindre än minimilön är informella. Över 90 procent av alla palestinska företag är små och står inför många hinder för att kunna expandera.