Jacinda Ardern, Nya Zeelands socialdemokratiska premiärminister, sprider just nu ett välbehövligt ljus i ett annat så ogenomträngligt globalt nyliberalt mörker.

Sedan Ardern tillträdde 2017 har hon drivit nytänkande vänsterpolitik med den ena välfärdsreformen efter den andra.

På toppmötet i Davos för ett par veckor sedan presenterade Ardern ett alternativt mått till BNP för att fokusera på socialt i stället för ekonomiskt välstånd.

I måttet finns indikatorer som bland annat mäter hälsa och barnfattigdom. Detta mått ska till skillnad från BNP gynna långsiktighet bortom politiska cykler och leda till mindre ohälsa, menar Ardern.

Det finns olika sätt att mäta ett samhälles välstånd.

Ändå är det BNP, helt baserad på ett lands ekonomi, som är den förhärskande måttstocken på välstånd. Som i så många andra avseenden är det ekonomin som vägleder vårt samhälles utveckling.

Men det är ingen självklarhet, ingen naturlag som säger att det måste vara så.

Det arbetarrörelsen slagits för under alla år, de redan vunna segrarna inom arbetsrätt, arbetsvillkor och löner är inget vi kan ta för givet längre.

Dessa inskränks allt mer och i stället för att ens hinna fundera på förbättringar upptas all tid av att stå och vakta ytterligare inskränkningar från högern.

”Det goda arbetet” var en högt prioriterad viljeriktning med nio punkter som LO sjösatte 1985.

Arbetslivet skulle bli ännu mer på arbetstagarens villkor och det skulle vara grunden för människans ännu bättre liv.

I dag kan det vara svårt att ens föreställa sig en tid när en så visionär och slagkraftig idé kunde få så brett stöd.

Nytänkande idéer i linje med ”Det goda arbetet” är få men behöver uppmärksammas. Vi lever ju inte direkt i vänsterns guldålder såhär mot slutet av 2010-talet.

Tvärtom har det nyliberala paradigmet bara vuxit sedan 1980-talet på bekostnad av mer vänsterorienterade värderingar och mål.

Jacinda Arderns sågning av den nyliberala världsordningen med att slänga BNP i papperskorgen, att prioritera befolkningens välmående framför företagens välstånd kan ge inspiration till svensk arbetarrörelse.

Vill vi ha välmående som överordnad princip har vårt samhälle råd därtill. Det handlar om en prioritering och en politisk viljeriktning. Kan Nya Zeeland så kan vi.

Vi behöver återgå till arbetarrörelsens ursprungliga visioner och det goda arbetet.

I tider av ökad fysisk och psykisk ohälsa kopplat till det allt hårdare arbetslivet, behövs en visionär riktning som strävar dit Jacinda Ardern vill föra Nya Zeeland.

En riktning som strävar mot ett långsiktigt fungerande samhälle.

Till ett utbrett välmående snarare än ett välstånd för några få.