”Dags fälla ihop kärnvapenparaplyet”
De flesta svenskar är för ett kärnvapenförbud. Ändå kommer den nyligen presenterade utredningen om en ratifikation av FN-konventionen om kärnvapenförbud till en annan slutsats, skriver Ulf Bjereld och Klas Corbelius, Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Ett amerikanskt B2-bombplan över Sydkorea.
Nyligen presenterade diplomaten Lars-Erik Lundin sin utredning av om Sverige bör ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud.
Dessvärre är utredningen starkt ensidig i argumentationen, vilket leder till att dess slutsats att Sverige inte bör underteckna konventionen vilar på lösan grund.
Så har utredaren till exempel brustit i att redovisa och analysera de positiva konsekvenserna av ett svenskt inträde.
Fyra av fem svenskar vill att Sverige ska ansluta sig till konventionen, och utredningens argument mot en ratificering övertygar inte.
Den varnar bland annat för att en ratificering skulle försvåra våra pågående samarbeten med Nato och våra grannländer.
Men här har utredaren övertolkat signalerna från Nato och uttalanden som uppenbart formulerats för att påverka den svenska beslutsprocessen.
Sverige ska självklart heller inte anpassa sina egna säkerhetspolitiska ställningstaganden för att blidka Nato. Det vore att urholka den militära alliansfrihet som har tjänat oss väl genom många årtionden.
Det framgår dåligt vilka de negativa konsekvenserna för Sverige kan bli vid en ratificering.
Sverige har genom åren ratificerat flera dylika konventioner om förbud av inhumana vapenslag, som truppminor och klusterammunition.
En mer visionär säkerhetspolitik är den feministiska utrikespolitik Sverige bedriver under Wallström, som fokuserar på avspänning och sociala satsningar
Natos ordförandeland USA har inte undertecknat en enda. Detta har inte påverkat vår förmåga att ha strategiska samarbeten med Natoländerna – tvärtom har dessa samarbeten gått så långt att de kan sägas äventyra trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.
Nu går utredningen ut på remiss. Vi är övertygade om att remissvaren kommer att ge en mer allsidig bild av fördelar och nackdelar, och att den samlade bilden leder till att regeringen så snart som möjligt undertecknar konventionen.
Det globala kärnvapenhotet präglade tillvaron för en hel generation människor.
Ingen vapensort kan tävla med kärnvapnens omänskliga förstörelsekraft.
Med 1900-talet i backspegeln har kärnvapnens avskräckande effekt visat sig vara högst tveksam – det kalla krigets många proxykonflikter har lämnat djupa spår ännu in i vår tid, inte minst i Afghanistan.
Doktrinen om europeisk säkerhet under ett kärnvapenparaply måste kompletteras med insikten om att konflikterna i stället har flyttat till andra delar av världen där stormakterna har intressen.
En mer visionär säkerhetspolitik är den feministiska utrikespolitik Sverige bedriver under Wallström, som fokuserar på avspänning och sociala satsningar.
Det är dags att fälla ihop kärnvapenparaplyet.
