Vad är en rimlig lön när livet står på spel?
Januari har bara börjat och det har redan hunnit dö tre personer på svenska arbetsplatser. Arbetsgivarens taktik som gör att de kommer undan med att inte garantera löntagarnas säkerhet måste synas, skriver Arbetets ledarskribent.
Vem vill ha ett arbete där du förväntas jobba med livet som insats? Där risken är hög att din kropp tar skada eller där dina anhöriga inte vet om de vinkat av dej till jobbet för sista gången?
Om en arbetsannons innehöll ovanstående formuleringar hade söktrycket till den tjänsten troligen varit rätt lågt.
Ekonomer brukar prata om fria marknader där kostnaden är brytpunkten mellan utbud och efterfrågan. Översatt till ekonomspråk är verkligheten på svensk arbetsmarknad faktiskt helt orimlig.
För om jobbmarknaden varit på arbetstagarens lika mycket som arbetsgivarens villkor, vilket så uppenbart inte är fallet, hade efterfrågan varit betydligt högre än utbudet vid den här typen av jobb. Jobben hade varit extremt svårtillsatta och lönerna hade varit skyhöga.
För vad är egentligen en rimlig lön när livet står på spel?
Men så är det ju inte. Varken löner eller villkor är viktade efter risktagande på jobbet.
Dödligheten på svensk arbetsmarknad är helt oskäligt hög. Den lista Arbetet publicerar över dödsfall på jobbet under 2018 är fruktansvärd läsning. Varje rad är en människas liv.
De senaste tre åren har en arbetare i veckan dött på jobbet. Ingen ska behöva dö bara för att arbetsgivaren struntar i att ta den anställdes säkerhet på allvar.
Självklart är inte lösningen att personer i högriskyrken ska få högre löner. Den som anställs gör ju inte det under förutsättning att eventuellt riskera livet.
Men om marknaden hade fungerat och högriskyrken varit tillräckligt svårtillsatta hade arbetsgivaren tvingats tänka till på vad som behövts göras för att minska olycksriskerna.
Men så är det inte, för något är uppenbart skevt i grundförutsättningarna på arbetsmarknaden. Och enligt ekonomisk teori fungerar då inte heller marknadens mekanismer.
Företagen utger sig för att vara säkra, att ta arbetarnas hälsa och skydd på stort allvar. De som anställs blir intalade att det inte finns några risker och att det inte finns anledning till oro.
En smart taktik av arbetsgivarsidan för att varken bekosta en alltför dyr riskminimering eller att ge facket anledning att ställa allt för stora krav på bättre villkor.
Den här taktiken måste synas.
Att arbetare dör på jobbet är det yttersta beviset för den stora ojämlikheten mellan arbetsmarknadens parter.
Arbetare ska aldrig behöva vara rädda att de sagt hej då till familjen för sista gången när de går till jobbet.
