Ebba Bush Thor och Jakob Forssmed försvarar M-KD-budgeten på SvD debatt. Statens kulturanslag för 2019 ska minska drastiskt. För kultur är inte viktigt, enligt högerpartierna. Bara roligt, och sådant ska politik inte prioritera.

Något som dock inte är roligt, för att använda Bush Thors och Forssmeds ordval, är att landets barn är de största förlorarna av deras budget.

Att utestänga barn från kultur är att motverka barns välmående och känsla av delaktighet i samhället. Att KD försvarar ytterligare större klyftor i barns uppväxtvillkor är anmärkningsvärt.

Nedskärningar av kultur får konsekvenser. För att vara riktigt krass är ett samhälle utan kultur nämligen inget samhälle alls.

Våra moderna civilisationer hade aldrig växt fram om Moderaternas och Kristdemokraternas kulturpolitik hade varit vägledande.

Hela mänsklighetens drivkraft ligger ju i kreativitet, nyfikenhet, skapande och upptäckarlusta. Kultur har alltid varit det som drivit samhällen framåt.

Det är ingen slump att ordet kultur både beskriver kulturyttringar och kulturtillhörighet. Att det lika mycket handlar om att uttrycka sig kreativt som att höra till en gemenskap.

Och ytterst handlar det om välmående. Att kultur och folkhälsa hänger ihop är vetenskapligt belagt och väl känt.

När Winston Churchill fick frågan om han inte borde skära ner på statens kulturutgifter när Storbritannien gick in i andra världskriget lär han ha sagt, ”Varför då, vad finns det då att försvara?”

Och det är precis där vi står i dag. Om vi nedprioriterar den så viktiga kulturen, vad är vi ens för land längre?

Utan kultur dör vi.

Svenska kultur- och folkrörelser har varit unika i dess breda tillgänglighet där barn från alla samhällsgrupper kunnat göras delaktiga.

Det är inte bara det svenska musikundret och våra idrottsliga framgångar som blivit de påtagliga resultaten av välfärdsstatens kulturprioritering. Många fler samhällsvinster än dessa har gjorts.

Satsningar på kulturens kreativitet, samarbete och initiativförmåga har givit oss höga akademiska framggångar, ett brett och framgångsrikt företagande liksom stora tekniska landvinningar. Och mycket mycket mer.

Men vill vi ha ett uppdelat samhälle där bara de rika ska ha rätt till välmående är nedskärningar i kultur helt rätt väg att gå.

Motsatt effekt med ökad jämlikhet får vi om vi istället stärker kulturen för barn. Vill vi ha ett samhälle som inkluderar i stället för exkluderar är valet enkelt.

Att ta bort 100 miljoner från den kommunala kulturskolan är därför helt fel. Liksom att på bred front slakta kulturen i nästa års budget.

Men visst har KD rätt. Självklart ska det satsas på sådant som är viktigt – inte på sådant som är oviktigt.

Så låt oss skippa skattesänkningar som bara är roliga för vissa och underlättar livet för några få. Låt oss i stället verka för ett bättre samhälle där alla får vara med.

Och för att komma dit är kulturen viktig. Livsviktig.