På onsdag avgörs läget i landet, en regeringsbudget ska beslutas. Socialdemokraterna har under de senaste dagarna varit upp över öronen upptagna med att förhandla fram en budget som hela spektrat från Vänsterpartiet till Centerpartiet kan stå bakom.

Samtidigt har Moderaterna och Kristdemokraterna gått ut med att de ska ta fram en gemensam budget att ställa emot S.

Men M och KD är helt beroende av SD. Hur gärna Kristersson vill prata om sig själv som framtidens högerledare, är detta bara en chimär. För finalmatchen står mellan Jimmie Åkesson och Stefan Löfven.

Och de andra partierna är bara biaktörer, men vilken sida de väljer är helt avgörande för utgången.

Om väljarna fått bestämma hade vi inte haft den här regeringskrisen. Då hade en regering funnits på plats vid riksdagens öppnande, som brukligt är. Men ingenting är längre som det brukar vara.

Hade svenska folket fått veta att en röst på ett alliansparti inte längre var det, eller att en röst på M egentligen är en röst på SD kanske valsiffrorna sett annorlunda ut.

I stället har vi sedan valdagen sett ett många gånger skrattretande spel och utspel från partiernas håll.

Likt schackspelare med pjäser på ett bräde har partiledarna gjort strategiska och noga uttänkta drag. Diagonalt och linjärt, fram och tillbaka har pjäserna cirkulerat och utmanat varandra. Nu ända in i december, är spelarna nästintill låsta. Schack matt är nära.

Sverigedemokraternas har givit besked. På en pressträff i förra veckan berättade Jimmie Åkesson och SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt att partiet trots en del meningsskiljaktigheter kommer stödja en M-KD-budget.

Men trots deras positiva ton talar ingenting för att Sverigedemokraterna kommer att gå med på en konservativ budget när den väl ska sättas i verket, även om de röstar för den på onsdag.

SD spelar som vi redan vet enligt helt andra regler, inga löften är huggna i sten och allt kan ändras i ett drag. Och detta borde vara anledning nog för partierna som står och velar att dra svansen åt sig.

Under SD:s pressträff blev det väldigt tydligt inom vilka områden partiet kommer att driva en egen, mycket tuffare linje än övriga.

Betydligt mer än vad Moderaterna och Kristdemokraterna beräknar bör enligt Sverigedemokraterna gå till lag och ordning och försvar.

Men det mest oroväckande är inte så förvånande SD:s syn på migrationsbudgeten. Den bör enligt partiets egna beräkningar inte ens bli en utgiftspost på längre sikt.

I stället ska ett invandringsstopp, obefintliga integrationskostnader samt återutvandring göra att landet ska tjäna pengar på budgetposten. Denna mycket stötande tankegång gör att Sverigedemokraterna säger sig kunna stödja M och KD i att sänka skatterna.

Med en nolltolerans mot invandring och migrantkostnader finns ett sådant utrymme, menar de.

En replik från Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor på detta hade inte varit obefogad. Men för att få igenom sin budget verkar de svälja den här oerhört obehagliga resonemanget.

På onsdag blir läget äntligen så skarpt som det borde ha varit innan valet.

Då blir det upp till bevis för C och L.

Blir det ett stöd till Jimmie Åkesson och hans orealistiska och mycket farliga framtidsvision eller till Stefan Löfven med en politik för ökad jämlikhet?

Detta måste vara en no-brainer för Sveriges anständiga partier.