Vänsterpolitiken är på utdöende i vårt land. Detta är den drastiska slutsatsen som kan dras efter höstens val.

Men det är varken regeringsbildningen eller resultateten av riksdagsvalet som åsyftas, utan den politiska styrningen i landets 290 kommuner och 20 landsting och regioner. Sverige har nämligen aldrig varit så mycket höger som nu.

Under förra mandatperioden styrde Alliansen i 94 svenska kommuner och SD hade ingen styrande ställning alls.

Nu har Allianspartierna ökat och tillsammans fått makten i 118 kommuner. Sverigedemokraterna har nu ensam eller delad majoritet i tre kommuner.

På central nivå är Alliansen på väg att bli en historisk parentes.

Men sett till valresultatet i landets kommuner är de fyra allianspartierna stabilt starka.

Tillsammans har de sedan slutet av 1970-talet haft mellan 40 och 50 procent av väljarnas stöd i kommunvalet och nu senast fick de 42 procent.

När även Sverigedemokraterna, det mest extrema partiet på högerkanten, räknas in i ekvationen syns en ännu tydligare maktförskjutning högerut.

I september röstade 55 procent av svenskarna på något av högerpartierna till kommun och landsting, jämfört med endast 35–37 procent på Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna.

Faktum är att antalet kommuner med vänsterstyre bara är en tredje-del mot förra mandatperioden.

Men spelar detta någon roll? Hur viktigt är det egentligen vilka som styr i de kommuner vi bor i?

Svensk politik är decentraliserad. Vårt lands lagar stiftas som bekant av riksdagen.

Men väldigt mycket som påverkar arbete och välfärd är lokalt reglerat. Vårt kommunala självstyre är i ett internationellt perspektiv långtgående.

Samhället bygger på att staten inte ska kunna blanda sig i det som beslutas lokalt. Detta har många fördelar men är i sig en anledning till att nationell jämlikhet är svår att uppnå.

Bland annat brukar FN:s barnrättskommitté kritisera Sverige för de stora kommunala skillnaderna som gör efterlevnaden av barns rättigheter alldeles för ojämn.

Kommunerna och landstingen är arbetsgivare till en av fyra svenskar.

Hur de politiska prioriteringarna ser ut och hur verksamheter styrs inom exempelvis vården och skolan påverkar således många medborgare både på jobbet och som brukare av den vård och service som ges.

Efter valet 2014 fick Sverigedemokraterna mandat i alla landets kommuner utom fem.

Moderaternas Emilie Pilthammar är ordförande i kommunfullmäktige och SD:s Louise Erixon kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg. SD, M och KD styr kommunen tillsammans med det lokala Sölvesborg- och Listerpartiet. Bild: Johan Nilsson/TT Bild

Men vart sjunde mandat som SD fick blev antingen aldrig tillsatt eller togs i anspråk av en politisk vilde.

Frånvaron av SD-ledamöter var i särklass högst jämfört med övriga partier och i mer än en tredjedel av kommunerna var partiet helt passivt i politiken. Ändå blev Sverigedemokraterna 2018 års vals stora vinnare på lokal nivå.

Det finns många exempel på hur Alliansen på kommun- och landstingsnivå har ökat ojämlikheten, genomfört dyra privatiseringskampanjer och försämrat välfärden.

Det som både fått mest uppmärksamhet och som kostat mest är utan tvekan Nya Karolinska sjukhuset i Solna.

Hela fiaskot med felaktigheter kring sjukhusbygget, jäv och långdragna processer har gjort att byggnaden blivit uppmärksammat som en av världens dyraste byggnader.

Men trots den enhälliga kritiken mot NKS vann Alliansen valet i Stockholms läns landsting 2018.

Och trots Sverigedemokraternas icke-närvaro, spretiga och i princip obefintliga politik har SD ökat mer än något annat parti på lokal nivå.

Det är tydligt att vi sett ett paradigmskifte i svensk lokalpolitik där högern vunnit mark trots att vi samtidigt fått ökade klyftor.

Denna utveckling behöver lyftas, skärskådas och motverkas.

Och som tur är har vänstern goda odds, för ingen annan kan organisering så bra som vi.