Allmän rösträtt firar 100 år – men demokratin kan snabbt avvecklas

Du är fortfarande i Sverige, men året är 1918. Du är less på ransoneringskort (kaffet gjort på ekollon smakar skit!), hunger, krig (Första världskriget, inbördeskriget i Finland, ryska revolutionen).

Av att se dina grannar och släktingar svepas i papperstyg – textil är också ransonerat – för att spanska sjukan härjar.

Är du man – eller ett bolag – får du rösta. Du får fler röster om du är rik, färre om du är fattig. Har du vägrat värnplikt får du inte rösta alls. Är du kvinna – ingen röst.

Är du medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt suckar du över hur en konservativ ledamot tar ton i riksdagsdebatten på våren när ett förslag om kvinnlig rösträtt röstas ned:

”Man måste…känna en viss farhåga och för öfrigt icke så liten sådan inför utsikten av en väldig utökning i valmanskåren – det gäller ju mer än en fördubbling av den nuvarande valmanskåren – med många hundratusental ointresserade eller för samhällsfrågorna mindre intresserade och i sådana frågor okunniga personer.”

Men så är tiden plötsligt mogen, när november går över i december. Då står Sverige och väger mellan reform och något mer revolutionärt.

Den liberalsocialistiska regeringen, och många med den, räds det senare.

– Utvecklingen hade kunnat bli mycket mer kaotisk än den blev. Om det hade gått så långt som i Finland med ett inbördeskrig, ett revolutionsförsök eller en reaktionär kupp vet vi inte. Men det låg oförsonliga och väldigt våldsamma motsättningar i luften, sammanfattar Per T Ohlsson, som i sin bok 1918: året då Sverige blev Sverige beskrivit tiden då grunden lades för dagens demokrati.

Vi lever i en tid när man börjar fundera över om vi kanske tagit demokratin lite väl för given

Den 17 december 1918 röstar första och andra kammaren i riksdagen ja till förslaget om allmän och lika rösträtt. Tre år senare tar kvinnor plats i riksdagen.

En av dem som ser till att det blir just reformer, och inte uppror, är en möbelsnickare från Arboga. LO-ordföranden, socialdemokraten och andra kammarens talman Herman Lindqvist.

På Socialdemokraternas partistyrelsemöte i maj 1917 vill vissa pröva möjligheten till någon form av revolutionär aktion.

Men Lindqvist griper in och ställer sig på S-ledaren Hjalmar Brantings sida.

– LO som nu för tiden brukar anklagas för att var så radikala är då den återhållande kraften för de här lite revolutionära stämningarna som även finns i det socialdemokratiska partiet, säger Per T Ohlsson.

LO har storstrejken 1909 i färskt minne, där tiotusentals missnöjda medlemmar lämnade facket.

Vi kan inte ta demokratin för given, vi måste försvara den. Erövra den generation för generation

– LO är en central aktör här på den bromsande sidan. De vill att det här ska ske ordnat, säger Per T Ohlsson om hur organisationen hanterar kravet på allmän rösträtt.

Beslutet om allmän och lika rösträtt tas av en extrainkallad, urtima, riksdag. Eftersom beslutet gäller grundlagen är det egentligen inte i sin ordning.

Men den liberala statsministern Nils Edén och Socialdemokraternas partiledare Hjalmar Branting jobbar för att den tillfälliga riksdagen ska fatta ett principbeslut som sedan kan befästas av två ordinarie riksmöten.

Ett smart drag, enligt Per T Ohlsson, som menar att hotet om en mer revolutionär utveckling får högern att vika ned sig.

– Det som fascinerar mig är kombinationen av väldigt stark beslutsamhet hos de inblandade folkrörelserna, ett folkligt tryck och de ledande politikerna Branting och Edén. Den slugheten, skickligheten och ansvarsfullheten – jag kan känna att den inte riktigt finns kvar i dag.

Året 1918 brukar beskrivas som det år då grunden för svensk demokrati lades. Men vilket budskap bär historien för oss som lever i dag?

– Vi kan inte ta demokratin för given, vi måste försvara den. Erövra den generation för generation, poängterar Per T Ohlsson.

Han blickar ut i världen. Trumps USA, Erdogans Turkiet, Putins Ryssland. Demokratin är under attack.

– Vi lever i en tid när man börjar fundera över om vi kanske tagit demokratin lite väl för given.

Skyddet för vår demokrati är svagare än i många andra länder, tycker Per T Ohlsson. Skulle en auktoritär regering komma till makten kan demokratin avvecklas på ungefär ett år, varnar han.

För att ändra i våra grundläggande fri- och rättigheter krävs två riksdagsbeslut, med ett riksdagsval emellan.

Men en auktoritär regering skulle kunna utlysa ett extraval – även ett sådant räknas. Och om riksdagens maktförhållanden består efter extravalet går ändringen igenom.

– Det är en svaghet som ingen riktigt vill kännas vid. Vi lever i en tid då vi borde försöka göra någonting åt detta.