De vågar ifrågasätta Duterte
Arbetets chefredaktör om mötet med Lorena och Emy under en arbetsresa till Filippinerna. En resa som det först kan rapporteras om efter hemkomst.
På den här bilden ler jag och de två kvinnorna bredvid mig, Lorena och Emy. En egentligen helt missvisande bild.
De senaste timmarna har de berättat hur deras söner mördats i det krig mot droger som pågår i Filippinerna.
Där det främsta så kallade ”brottet” tycks ha varit deras fattigdom.
Det var väldigt gripande att befinna sig med dessa kvinnor i deras sorg och där möjligheten att skipa rättvisa inom det filippinska rättsväsendet får ses som näst intill obefintlig.
Men där de ändå vägrar vara tysta och är en del av en grupp kvinnor som gjort en anmälan till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Tanken var att skriva och publicera medan jag var på plats i landet.
Men av säkerhetsskäl fick det vänta tills nu.
För mig har det varit ögonöppnande hur brutal Dutertes regim är och hur extremt snabbt landet gått i fel riktning.
Tusentals vanliga människor har mördats. Men också fackliga aktivister, människorättsjustister, borgmästare. Politiker fängslas och i samhället har ett klimat av rädsla etablerats.
Mer om det kommer ni kunna läsa på Arbetet framöver.
För övrigt är det väldigt starka kvinnor jag mött på den här resan. Kvinnor som inte backar från att kämpa för sina medsystrars rättigheter.
Trots att de gör det under hot, att de avskedas och i en miljö där det förekommer psykiska och fysiska övergrepp. Också det hoppas jag kunna skriva om.
Sedan finns det en hel del att säga om pressfriheten i ett land där presidenten säger att journalister borde mördas.
Där man de senaste dagarna kunnat se hur man intensifierat sitt angrepp på den fristående sajten Rappler, som vågat rapportera kritiskt om den sittande presidenten.
Liksom om de stora sociala medie-kanalerna som låter sig bli ett verktyg för trollarméernas falska nyheter, vilket har varit viktigt för Dutertes maktövertagande.
Det finns mycket att säga och skriva. Så håll utkik på Arbetet.
Och förstås ett stort tack till Palmecentret som möjliggjort resan.