EU satsar miljarder på fler jobb i Afrika

– Muslimska migranter från Nordafrika hotar franska värderingar, säger Marine Le Pen åter igen.

Hon är partiledare för franska Nationell samling (tidigare Nationella fronten) och upprepar sina krav på hårda tag mot migranter.

Hon får medhåll från flera håll i Europa. Italiens inrikesminister. Österrikes förbundskansler och flera ledare i Östeuropa.

Nästa års EU-val närmar sig och trots att migrationen till EU minskar är den politiska sprängkraften hög.

I september föreslog därför EU-kommissionen att 10 000 gränsvakter ska anställas för att göra det svårare för flyktingar att ta sig in i Europa.

Men samtidigt som flera oroas över migration ser allt fler för-delar med ett tätare band till Afrika. En jättemarknad håller på att växa fram.

År 2050 kommer var fjärde människa på jorden att vara afrikan. Befolkningen kommer, enligt EU-kommissionen, att öka från dagens 1,2 miljarder till drygt 2,5 miljarder människor.

Det är människor som ska leva, äta och konsumera.

Samtidigt som EU-kommissionen presenterade förslaget om fler gränsvakter passade de även på att föreslå en pakt med Afrika.

Planen är att skapa frihandelsavtal och att det ska göras EU-satsningar på drygt 460 miljarder kronor mellan 2014 och 2020.

En del av pengarna ska tas från EU:s biståndsbudget.

Tio miljoner nya jobb ska skapas och banden mellan EU och Afrika ska flätas tätare. Det finns pengar att hämta, samtidigt som investeringarna kan minska det politiska trycket i Europa. Om investeringarna leder till nya jobb är tanken att färre ska vilja ta sig över Medelhavet till Europa.

Åsa Thomasson på biståndsplattformen Concord, som samordnar arbetet för över 60 svenska organisationer, säger att EU:s jobbsatsningar kan vara bra men tycker att det är problematiskt att satsningarna koncentreras till Nordafrika och till Afrikas horn i stället för till fattigdomsbekämpning i fattigare regioner.

– Det tror jag beror på att EU har migrationspolitiska prioriteringar, säger hon.

I förlängningen handlar det om vad EU:s biståndspolitik är till för.

– Ska biståndspengar användas för att främja vilken europeisk politik som helst?

Den 12 oktober ordnade EU-kommissionen i Sverige ett seminarium om EU:s nya partnerskap med ett Afrika där Kina har ett växande inflytande.

Presentationen handlade mycket om vad som behöver göras för att skapa bättre förutsättningar för en fungerande arbetsmarknad. EU talade då om utbildning, tillgång till kapital och ekonomiska reformer.

Annika Söder (S), kabinettsekreterare i utrikesdepartementet, betonade dock vikten av att inte glömma bort den demokratiska utvecklingen.

– Ett land som lyft sig snabbt är Rwanda. Materiellt har de nått fantastiska resultat men den senaste tiden har kritiken mot ett ökat auktoritärt styre växt, säger Annika Söder.

Hon varnar för att om domstolsväsendet inte håller måttet så finns det en risk att utländska investerare inte vågar göra satsningar som kan leda till nya jobb.

Även hon tyckte sig se att vissa EU-satsningar handlar om att stärka Europas geostrategiska intressen. Att stora summor nu satsas kring Afrikas horn handlar, enligt henne, om att området som utgör inloppet till Suezkanalen har fått en ökad betydelse.

En ökad handel gör att EU, USA och Kina vill säkra handelsvägarna.

Det finns flera hinder innan EU-satsningarna kan leda till nya jobb.

Ett av de största problemen med att skapa en hållbar afrikansk arbetsmarknad är att den är så spretig. Afrikanska länder handlar mycket med Europa men inte så mycket med varandra.

I OECD:s rapport Africa’s development Dynamics tas även ett annat problem upp. Den ekonomiska utvecklingen i södra Afrika är stark men samtidigt är inkomstskillnaderna stora. Sydafrika har en av världens största skillnader mellan fattiga och rika. Kvinnor och unga har svårt att komma in på landets arbetsmarknad.

OECD varnar även för att andelen osäkra anställningar gör det svårt att skapa en långsiktigt hållbar arbetsmarknad. I dag har 282 miljoner afrikaner en osäker anställning.

EU:s strävan efter ett partnerskap med Afrika kritiseras av världsfacket ITUC som anser att EU inte lägger tillräckligt stor tonvikt vid anställdas villkor. Världsfackets generalsekreterare Sharan Burrow  säger att hon stödjer en ökad handel mellan EU och Afrika men anser att ett partnerskap ställer för stora krav på flera av de afrikanska länderna.

– 33 av de 47 minst utvecklade länderna finns i Afrika. EU gör redan i dag det rätta genom att ge tillgång till produkter från dessa länder. Men så länge dessa länder fortfarande är extremt fattiga behövs mer solidaritet och starkare rättigheter för arbetare, inte ömsesidiga skyldigheter, kommenterar hon.