Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

Det är sen förmiddag i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Solens strålar börjar bli obarmhärtigt heta.

14-årige Jejiga Elil pustar ut i skuggan av ett enplanshus efter dagens första arbetspass. Sedan början av 2016 bor han i huset med ett medelklasspar och deras sexårige son.

Jejiga Elil sover på matrumsgolvet.

– Min situation liknar en slavs, konstaterar han.

Han är ett av cirka 300 000 så kallade restavek-barn i Haiti. Systemet innebär att fattiga familjer som inte kan försörja sina barn lämnar dem till välbärgade familjer. I utbyte mot mat, husrum och utlovad skolgång får barnen arbeta.

Jejiga Elil kommer ifrån en fattig familj i staden Pestel i västra Haiti.

– Jag gick i skolan i Pestel, men undervisningen var inte bra och mina föräldrar kunde inte försörja mig. När jag fick veta att jag skulle flytta till en rik familj i Port-au-Prince och gå i skolan här tyckte jag att det var en bra idé, men då visste jag inte att jag skulle arbeta så här mycket, säger han.

Restavek-barnen är vanligen i åldrarna 7 till 17 år. Deras arbete regleras inte av kontrakt. Denna dag, liksom alla andra dagar i veckan, har Jejiga Elil gått upp klockan tre på natten för att arbeta.

– Jag lagar mat, dukar, diskar, skurar golv, tvättar kläder, bäddar, serverar mat och annat, säger han.

Mellan klockan ett och fem ska han gå i skolan.

– När jag kommer hem från skolan arbetar jag till tio på kvällen. Men jag går inte i skolan varje dag. Ibland tvingas jag jobba i stället, säger han.

Det går dåligt i skolan.

– Jag hinner nästan aldrig göra läxor eftersom jag alltid arbetar. Jag är alltid trött. Ibland somnar jag under lektionerna, säger han.

Haiti har cirka 10.8 miljoner invånare. 1804 blev Haiti det första landet i Latinamerika som blev självständigt från europeiska kolonialmakter.

Sedan Jejiga Elil kom till Port-au-Prince har han inte hunnit titta på tv, haft tid att leka eller fått några nya kompisar. Han är inte ledig på helgerna och får inga fickpengar.

– Frun och mannen slår mig ofta. Om de ropar på mig och jag inte svarar direkt får jag stryk. Om jag inte blir klar med mina arbetsuppgifter snabbt nog får jag också stryk. Det är omöjligt att prata med dem, säger han.

Han har bara sporadisk telefonkontakt med sin familj. Hans högsta önskan är att flytta hem.

– Men jag vet inte hur länge jag måste stanna här, säger han.

Frun i huset presenterar sig som madame Joveline. Hon är en hemmafru i 35-årsåldern med pagefrisyr och klädd i vitt urringat linne med matchande beige shorts.

Jejiga Elil är hennes första rest-avek-barn.

– Det var inte lätt att hitta en restavek. Jag fick betala en person för att åka runt i landet och hitta en åt mig, säger hon.

Hon tycker att systemet är bra.

– Ja, för mig är det bra eftersom jag får hjälp i huset, men det är även bra för fattiga familjer som inte har råd att skicka sina barn till skolan. När barnen kommer till oss får de gå i skolan, säger madame Joveline.

Hon anser inte att Jejiga Elil ska ha lön för sitt arbete.

– Nej, vi bekostar ju hans skolgång och om han skulle bli sjuk så betalar vi vårdkostnader och mediciner. Dessutom arbetar han inte särskilt många timmar, hävdar hon.

Många restavek-barn har det värre än Jejiga Elil. Vissa får inte gå i skolan alls. En del utsätts för sexuella övergrepp.

Haiti har skrivit under de viktigaste internationella konventionerna om barnarbete och barns rättigheter.

Det är förbjudet för barn under 16 år att arbeta, men hushållsarbete är tillåtet från tolv års ålder.

Internationella arbetsorganisationen, ILO, i Port-au-Prince försöker samarbeta med regeringen för att konventioner och lagar ska implementeras. Arbetet är inte särskilt framgångsrikt, bland annat för att Haiti lider av kronisk politisk instabilitet. Ministrar kommer och går.

– Så fort det blir ett skifte i regeringen måste vi starta om från noll igen, säger Eunice Seignon, nationell chef för ILO:s arbete mot barnarbete i Haiti.

ILO försöker hitta en långsiktig strategi som funkar oavsett vilka ministrar som sitter vid makten.

– Men regeringen tycker inte att barnarbete är ett viktigt problem. Regeringsrepresentanter kommer sällan till våra möten och vi får inget stöd av dem i våra projekt, säger hon.

Sedan 1999 är ILO delaktiga i flera projekt. Man har sociala dialoger med fackförbund, arbetsgivarorganisationer och frivilligorganisationer för att ändra attityderna till barnarbete och informera om internationella och nationella lagar.

Barn utbildas om sina rättigheter och sprider kunskapen vidare till andra. Man har även yrkesutbildningar för före detta restavek-barn. Att få ett stopp på barnarbete före 2025 är ett av FN:s globala mål, men Haiti är västra halvklotets fattigaste land.

– Först när vi lyckas avskaffa extrem fattigdom så kommer barnarbete att försvinna, säger Eunice Seignon.

Bengt Sigvardsson

Prenumerera på vårt nyhetsbrev Globalkollen för fler utrikesnyheter

Hårt drabbat av naturkatastrofer

• Mer än hälften av Haitis befolkning lever under fattigdomsgränsen. Den politisk instabiliteten är stor och korruptionen utbredd i landet som även drabbats svårt av naturkatastrofer. 2010 dödades över 220 000 människor i en jordbävning. 2016 slog orkanen Matthew till mot södra Haiti. De största industrierna är socker-, mjöl-, cement- och textilproduktion.

• I landet finns ett system där fattiga barn jobbar åt rika familjer. Det kallas som rest-avek, ordet kommer från franskans ”reste avec” som betyder ”stanna med”.

• FN-organet ILO uppskattar att drygt 20 procent av haitiska barn i åldrarna 5-14 år sysslar med någon form av arbete.