Alliansens lönesänkningar bryter mot internationell rätt
Genom en ny lag vill Alliansen sänka de lågavlönades löner under kollektivavtalens nivåer. Men hur ska det gå till? Inget annat EU-land har varit så extrema och förslaget bryter uppenbart mot Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, skriver Arbetets politiska redaktör.
Som en predikant stod han där och talade in i tv-kameran med hög och ljudlig stämma.
– Lyckas inte parterna sluta en egen överenskommelse så ska vi gå in och lagstifta.
Just den här gången var det Martin Ådahl, Centerpartiets chefekonom och vice partisekreterare som yttrade sig.
Men det kunde lika gärna ha varit någon annan av Allianspartiernas företrädare. De är alla ense om att lönen är för hög för de lägst avlönade.
Och här, liksom i en rad andra frågor har Sverigedemokraterna slutit upp bakom Alliansens krav.
Förslaget utgår ifrån att lönerna i många lågavlönade yrken är för höga för att långtidsarbetslösa och nyanlända ska komma i arbete, påstår Alliansen och SD.
Därför vill de införa nya lagstadgade löner i Sverige för vissa grupper, löner som ligger under de nuvarande kollektivavtalens lägstalöner.
70 procent av kollektivavtalets lägstanivåer sägs vara en lagom lön. Men hur ska lönesänkningen egentligen gå till?
Vi kan börja med att se hur andra EU-länder har gjort som med lagstiftning velat pressa ned lönerna under kollektivavtalens nivåer.
Men något svar finns inte. Inget annat EU-land har nämligen genomfört ett så extremt förslag.
Även här intar alltså Alliansen en för europeiska förhållanden extrem hållning.
Lagstadgade minimilöner finns i flera EU-länder, ofta baserade på kollektivavtalens miniminivåer som upphöjts till lag och som inget företag får gå under.
Men ingenstans finns lagar som sänker kollektivavtalens nivåer – ingenstans utom i Sverige, om Alliansen får makten.
Och är Alliansens förslag ens möjligt att genomföra?
Med stor säkerhet strider Alliansens planer på att ogiltigförklara kollektivavtalen mot artikel 11 i ”Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”, som det så vackert heter.
Artikel 11 reglerar föreningsfriheten och var och ens rätt att gå med i en fackförening ”för att skydda sina intressen”.
Denna rätt får inte beläggas med andra inskränkningar än sådana ”som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Kanske tycker Alliansens företrädare att de kan köra över Europakonventionen
genom att hävda att det strider mot borgerlig ”moral” att respektera kollektivavtalen.
Men med tanke på Europakonventionens tal om ”statens säkerhet” och ”andra personers fri- och rättigheter” behövs nog mer för att bryta fackföreningarnas rätt att arbeta.
Möjligtvis kan också det faktum att Sverige i dag inte har några lagstadgade minimilöner förvirra det hela för Alliansen.
Men frånvaron av minimilöner är inte detsamma som att det är fritt fram för lagstiftare att upphäva de kollektivavtal som finns.
Och mer än 90 procent av svenska arbetsplatser följer i dag dessa kollektivavtal.
En variant är att Alliansen, om de kommer till makten, förbjuder företag att teckna kollektivavtal och därefter inför lagstadgade minimilöner som ligger under de tidigare kollektivavtalens nivåer.
Men då inser nog även många inom borgerligheten att det inte bara är Europakonventionen som de kör över.
Att så flagrant angripa parternas rätt att sluta avtal för att kunna sänka folks löner är det nog bara Sverigedemokraterna som kan se som en möjlig väg framåt.
Alliansens yviga tal om lagstadgade minimilöner under kollektivavtalens miniminivåer är tveklöst ett väldigt ogenomtänkt förslag.
I ett europeiskt perspektiv är det också ett extremt förslag med en aura av totalitarism och överhetsstyre.
Och det finns bättre alternativ. Just nu förhandlar LO, arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv och den rödgröna regeringen om att införa ”etableringsjobb”.
Etableringsjobb är en ny form av anställning som ska underlätta för långtidsarbetslösa och nyanlända att komma i arbete, alltså det som Alliansen säger att de vill använda lönesänkningar för att uppnå.
Så här några veckor före valet borde det vara dags att lägga Alliansens lönesänkartaktik på historiens sophög.
Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne har redan dömt ut Alliansens förslag och i stället framhävt etableringsjobben.
Sverigedemokraternas vurm för Alliansens sänka-löner-förslag kan möjligtvis härleddas till en allmän aversion mot fackliga organisationer.
För Allianspartierna borde det dock vara dags att överge projekt lönesänkning och i stället sluta upp bakom det förslag om etableringsjobb som båda arbetsgivare och fack vill ha.
Såvida projektets huvudambition inte alls är att ge människor jobb, utan bara att sänka de lågavlönades löner.