Det börjar alltid med att Ulf Kristersson lägger pannan i elva veck. Bekymmersrynkorna signalerar att moderatledaren tar frågorna på väldigt, nästan häpnadsväckande, stort allvar.

Den här gången handlar det om civil krisberedskap. På tisdagen presenterade Allianspartierna ett paket för bättre krishantering. Bränderna i landet har uppenbarligen tagit Alliansen på sängen. De som trodde att de kunde ta sig helskinnade in i valrörelsemålet på frågor om lag och ordning.

Men det gemensamma Alliansutspelet är tunnare än någonsin. Inga pengar utlovas. Krisberedskapen ska bygga på bättre planering i regeringskansliet och frivilliga krafter ute i landet.

Det är inte heller konstigt. Den borgerliga logiken är att man först sänker skatterna så mycket man orkar. Sedan ser man om det finns några pengar kvar att lägga på allt som behöver göras. Oftast är statskassan vid det laget helt tom.

Det är då nedskärningarna börjar. Brandbekämpningshelikoptrar skulle till exempel kunna betalas med färre ambulanshelikoptrar om det vill sig riktigt illa.

Det är också tydligt att borgerliga politiker har vaknat med ett ryck inför sommarens extrema väder. Antagligen har de in i det sista hoppats att allt är en ond dröm.

Annie Lööf som enligt sig själv är Alliansens gröna röst sade till Dagens Nyheter att ”tidigare regeringar inte kunde förutse klimatförändringarna och det extrema vädret som nu upplevs i stora delar av landet.”

Om hon menar den regering som hon själv ingick ifrån 2011–2014 så är det hårresande. Satt de verkligen i regeringskansliet och blundade för allt som pågick utanför?

Värre blir det av att regeringarna Reinfeldt glatt skar ner räddningstjänst och brandförsvar till ett minimum. Trots alla varningar från forskare och ansvariga myndigheter. Till och med riksdagens egen försvarsberedning konstaterade 2004 att klimatförändringarna ingick i det nya beredskapsarbetet. Ingen kan säga att den inte visste.

Det är en helt annan femma att man valde att ignorera varningarna. Därför är det också omöjligt att lita på att Alliansen menar allvar nu. Utspel av den här typen där det inte ens finns ett löfte om ekonomiska satsningar kan man slänga i papperskorgen direkt. De blir i praktiken aldrig av.

Men så är det inte heller förvånande. Varken Kristersson, Lööf, Björklund eller Busch Thor tar den enorma samhällsförändring som klimatförändringarna är på allvar.