Klimatet räddas inte av att vi flyger mer
Rubrikerna om sommarens torka toppar tidningarna. Samtidigt som det basuneras ut att tillväxten i Sverige är urstark. Om det är någon gång det är läge att koppla ihop rubrikerna så är det nu inför valet. Dagens ekonomiska system står i direkt motsättning till lösningen på klimatförändringarna, skriver Arbetets ledarskribent.
Sveriges BNP-tillväxt är urstark ropas det ut. Härligt tänker man. Rubriken ovanför lyder samtidigt att torka och bränder fortsätter ställa till med förödelse i hela landet. Om det är någon gång det är läge att lägga ihop de båda rubrikerna så är det nu inför valet.
Vår ekonomi drivs av konsumtion och skuldsättning. Hushåll skuldsätter sig för att kunna köpa bostäder som sedan förväntas öka i värde. Staten bidrar med olika avdrag för att hushållen ska kunna konsumera trots sina stora lån.
Det här beteendet kan sammanfattas med statsvetaren Colin Crouch begrepp ”privatiserad keynesianism”. Privatpersoner stimulerar fram ekonomiska tillväxt ungefär som den brittiska ekonomen John Maynard Keynes tänkte sig att stater skulle göra i tider av ekonomisk kris.
Vad har keynesianism med torka och bränder att göra? Jo, det här sättet att hålla igång tillväxten är extremt på flera sätt. Det skapar ojämlikhet och om det är något som driver klimatförändringar så är det större inkomstklyftor.
Ju rikare toppskiktet i samhället är desto mer koldioxid gör det av med. Och resten av befolkningen lockas att följa efter. Den här typen av ekonomiskt system gör att konsumtionen av prylar och flygresor ökar lavinartat bland dem som har råd.
Trots alla globala klimatavtal står vi och stampar. Det är troligt att vi kommer fortsätta göra det om inte konsumtionen styrs om. Den privatiserade keynesianismen måste återigen bli offentlig för att klimatförändringarna ska kunna få en lösning på allvar.
Man kan invända att staten ju också konsumerar. Men då har man dålig koll på skillnaden mellan privat och offentlig konsumtion. Dels kan offentlig konsumtion åstadkomma omfördelning som minskar de destruktiva klyftorna.
Dels är offentlig konsumtion oftare inriktad på tjänster snarare än prylar. Sjukvård, utbildning och tågresor är alla tjänster. De bidrar till en mer hållbar tillväxt och ett betydligt mer hållbart samhälle.
Sådant här vill förespråkare av den privata keynesianismen inte kännas vid. Allianspartierna och Sverigedemokraterna i synnerhet står i praktiken helt bakom att vi fortsätter konsumera som vi gör utan någon form av konsekvensanalys.
Ingen har väl glömt kristdemokraten Sara Skyttedals ökända uttalande om att hon skulle flyga mer så att flygbolagen får press på sig att ställa om till hållbarhet.
Klimatförändringarna kan inte lösas utan att staten släpper den privatiserade keynesianismen och tar ett större grepp om marknadsekonomin. Tillväxt i all ära. Men den räcker inte särskilt långt när åkrar torkar och skogar brinner upp.