Dessa kvinnor som bär upp vår välfärd tackar samhället med lägre löner, otrygga anställningar, ofrivillig deltid och hög arbetsbelastning där hot, våld och sexuella trakasserier blir allt vanligare.

Så kan vi inte ha det.

I Kommunalarbetaren (KA) beskrevs nyligen skillnader i löneutvecklingen mellan undersköterskor och vaktmästare/fastighetsskötare. Det visar sig att trots det rejäla lyft som undersköterskorna fick i avtalsrörelsen 2016 har redan blivit omsprungna av vaktmästarna i de flesta kommuner.

Riksgenomsnittet för undersköterskor är 25 341 kr i månaden och för Vaktmästare/fastighetsskötare 25 739 kr i månaden. På årsbasis blir skillnaden 4776 kr och sett över ett arbetsliv på 40 år 57 312 kr.

Denna löneskillnad är som alla inser inte motiverad och rimmar illa med de jämställdhetsmål som riksdagen antagit. Delmål två säger att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger självständighet livet ut.

Detta kan inte infrias med mindre än att kvinnor och mäns arbetsinsatser värderas lika. Idag får en mer i lönekuvertet om en tar han om fastigheter än om en tar hand om vårt lands gamla människor. Det är inte okej. Det är inte svårare att underhålla ett ventilationssystem än att värdigt ta hand om en dement person som bajsat på sig på julafton.

Men med politisk vilja går det att införa jämställda löner. Feministiskt initiativ kommer vara aktiva i det personalpolitiska arbetet i alla de kommuner, landsting och regioner där vi tar plats i höst och vi kommer att verka för att rättvisa skipas för dagens arbetare – de lågavlönade kvinnorna i omsorgssektorn.

I riksdagen ska vi verka för att det inrättas en jämställdhetsfond och att Medlingsinstitutets direktiv omformuleras, med uppdrag att skapa jämställda löner.

Vi vill påbörja en succesiv sänkning av normalarbetstiden ner till 30 timmars-vecka. Detta inleds med en stor satsning på utbildningar för bristyrken för att trygga kompetensförsörjning i samtliga branscher och delar av landet, även i gles- och landsbygder.

Vi ska säkerställa nolltolerans mot sexuella trakasserier och ofredanden på alla arbetsplatser, genom antidiskrimineringsombud på alla skolor, våldsförebyggande arbete, stärkt tillsyn av arbetsgivares och lärosäten och sanktionsmöjligheter mot chefer.

Hot och våld inom vård och omsorg måste få ett slut. Ett första steg är att så många som möjligt har yrkesutbildning, är tillsvidareanställda på heltid och att bemanningen är bättre tilltagen. Och självklart ska alla ha arbetskläder.

Allt detta har vi avsatt resurser för i vår statsbudget. Att hushålla betyder inte att alltid välja det som är kortsiktigt billigast, istället handlar det om att göra det som ger den bästa nyttan till den lägsta kostnaden för befolkningen över tid.

Kan vi ha världens bästa välfärd? Kan vi säkra trygga villkor, jämställda löner och tryggare arbetsplatser för de som bär upp hela vår gemensamma välfärd?

Klart vi kan!