Gör Björklund samma misstag som Cameron?
Ett parti i kris behöver hitta tillbaka till kärnan. Om det är någon som febrilt försöker hitta sina kärnväljare är det Jan Björklund. Men tänk om Björklund i sin desperation gör en Cameron? Det undrar Arbetets ledarskribent.
Debatt om Sveriges EU-medlemskap dominerade som väntat Jan Björklunds tal i Almedalen på tisdagen. Skjut Sverigedemokraternas vilja till svenskt EU-utträde i sank.
Det ska vara Liberalernas recept för att vinna, ja vilka väljare då?
Med ett tal nästan helt fritt från problematisering av EU-samarbetet riskerar Björklund att få motsatt effekt med sin manöver.
Talet var fyllt av traditionellt folkpartistiskt EU-kramande och helt fritt från problemen som uppstått genom samarbetet.
De motsättningar som skapats på grund av att arbetare ställts mot arbetare genom utstationeringsdirektivet eller de fruktansvärda ekonomiska lidanden som eurokrisen 2011 skapade.
Det är smällar man enligt Björklund får ta.
Varför väcker man en fråga som helt sover? Möjligtvis handlar det om en längre strategi som sträcker sig även över nästa år då både Brexit och val till Europaparlamentet sker.
Ingen ska tvivla på var Liberalerna står där.
Eftersom frågan slängdes in i sista sekund ser det dock mer ut som att det fanns en annan strategi som sprack.
Kanske för att kaoset med ordförandeposter till Sverigedemokraterna i riksdagen fick den att spricka. Det kan man inte mer än att spekulera i.
Kan det vara så att Björklund kommer göra en Cameron? David Cameron, Storbritanniens före detta premiärminister, chansade med EU-frågan och skapade en Brexit helt genom sin egen list.
Utmaningen till Jimmie Åkesson att debattera Sveriges EU-medlemskap för att förekomma en debatt om ett svenskt EU-utträde är kanske inte en lika stor chansning, men risken är att det ändå är en strategi på hal is.
Björklund skulle kunna samla ihop sitt folkpartistiska fotfolk genom stora ord om det europeiska samarbetet.
Men frågan är om inte en debatt som börjar handla om vad EU faktiskt gör och vad samarbetet kostar Sverige är en förluststrategi.
Inte minst som att Björklunds egen syn på EU ligger långt från många väljares syn på samarbetet. Sveriges medlemskap i EMU stöttas av ytterst få.
Att ge EU beskattningsrätt och en egen budget är inte heller några populära steg.
Risken är att en sådan debatt får motsatt effekt mot vad Björklund vill. Helt plötsligt kan en diskussion om en ”Svexit” gå från skämt till verklighet.
Samtidigt är en seriös EU-debatt nödvändig. Det finns en mängd nackdelar med samarbetet som behöver lyftas upp.
De behöver vägas mot fördelarna på ett seriöst sätt.
Frihandel javisst, men till vilka villkor? Samarbete ja, men på vilken nivå?
Arbetsrätt, välfärd och ekonomi påverkas i allra högsta grad av EU.
Men det kommer knappast vara Björklund och Åkesson som kommer stå för balansakten där.
Det här kan vara Jan Björklunds sista drag. Han har överlevt som partiledare väldigt länge.
Mycket längre än vad man är van vid i partier som går dåligt. Men frågan är om inte det här är slutet.
Tiden får utvisa om EU-frågan gör slut på Björklunds karriär så som den gjorde med David Cameron.