Kristersson förbereder en svag regering
Avsaknaden av intryck är intrycket man får av moderatledaren Ulf Kristerssons inledning av Almedalsveckan. Framför den samlade journalistkåren står en person som utstrålar väldigt lite politisk vilja och väldigt mycket press att återta regeringsmakten skriver Arbetets ledarskribent.
Hotet mot demokratin, integrationen, arbetet med att knäcka de kriminella gängen och uppryckningen av kunskap och ordning i skolan var de fyra områden som Ulf Kristersson stakade ut som sina viktigaste under Almedalsveckans första dag.
Det är inget uppseendeväckande i sig. Moderaterna försöker febrilt hitta tillbaka till rötterna. Det brukar ofta vilsna partier försöka göra. Det är sällan de lyckas övertyga någon om att de faktiskt menar allvar med de säger.
I de senaste opinionsmätningarna har Moderaterna inte ens nått upp till andra största parti utan får numera nöja sig med bronspengen. Trots det är Ulf Kristersson fast övertygad om att han borde bilda en ny regering efter valet. Eller är han det? Den politiska viljan är som bortblåst från Moderaterna.
Reformerna som presenterades andades snarare trevare både till Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Kunskap och ordning i skolan, hårdare tag mot kriminella gäng, fokus på integration och ett eventuellt tiggeriförbud.
Absolut inget nytt någonstans. Inget som på något sätt förändrar det nuvarande politiska landskapet. Behåll lugnet och ro Alliansregeringen med stöd av Sverigedemokraterna i land bara. Men förarga inte Socialdemokraterna för mycket. Ungefär i de banorna verkar tankarna röra sig.
Det är mycket möjligt att Moderaterna förbereder sig på att föra en politik som försiktigt kan lotsas igenom riksdagen i höst. Ett förslag till Socialdemokraterna hit och ett till Sverigedemokraterna dit. Några ordförandeposter i riksdagens utskott här och några där.
Det som på allvar skulle svida om Kristersson lyckas bli statsminister är de skattesänkningar som ytterligare kommer urholka välfärden och öka inkomstklyftorna. Där skulle man nästan önska att vänsterblocket fällde Alliansens budget långt innan Sverigedemokraterna hinner göra det. Men bara nästan. Kaos i landet är inte något eftersträvansvärt. Och fällda budgetar har vi alla dålig eftersmak av.
Inget är avgjort inför höstens val. Vi kan mycket väl stå inför exakt samma situation som 2014 där vänsterblocket är störst och Alliansen inte kan enas om Sverigedemokraternas roll i sin regeringsbildning. Frågan är om Ulf Kristersson kommer kunna vara vuxen nog i sådan situation.
