Löftet partierna borde ge
Svenska valet kommer vara utsatt för påverkansförsök. De politiska partierna borde ta varandra i hand på att man i valrörelsen inte kommer att sprida skandaler och slasknyheter som kan vara stulna från något av de andra partierna, skriver Arbetets ledarskribent.
De politiska partierna borde lova varandra att i valrörelsen inte använda information som stulits från något av de andra partierna.
Det skulle göra det svårare för Ryssland att påverka och destabilisera den svenska demokratin.
Den här uppmaningen riktade Laura Rosenberger till de svenska partierna när hon nyligen var i Stockholm.
Rosenberger är chef för Alliance for Securing Democracy, som grundades efter det amerikanska presidentvalet 2016.
Flera utredningar har visat att den ryska regeringen under Putins ledning försökte påverka utgången i presidentvalet.
Genom planterad falsk information, propaganda, ”nättroll” och genom att hacka demokratiska partitjänstemäns datorer och sprida informationen över internet.
Ingen kan med säkerhet säga om Ryssland lyckades påverka valet. Vi vet att Donald Trump blev president.
Vi vet också att de läckta mejlen spelade stor roll i slutet av valrörelsen. De cementerade Trumps bild av henne som en korrupt politiker.
Men hur stor roll hade Ryssland i detta? Den frågan får vi nog aldrig svar på.
Däremot kan vi vara säkra på att Ryssland aktivt försöker påverka även den svenska politiska debatten.
Enligt Rosenberger är målet för Rysslands informationskrig framför allt att destabilisera den demokratiska samhällsmodellen. Metoden är polarisering.
Genom att stötta ytterkanterna, både extremhögern och extremvänstern, blir det politiska samtalet hetsigare. Det handlar om att framställa Sverige som ett land i kaos.
Med kriminalitet, ohejdad invandring och enorma ojämlikheter. Vi som lever och bor i det här samhället vet att det inte är så.
Visst finns det problem. Visst växer ojämlikheten.
Men vi har också stark tillväxt, hög sysselsättning och internationellt sett extremt lite kriminalitet.
Ändå blir många påverkade av bilden av ett Sverige i kaos. Oron i samhället blir större. Tilliten mellan grupper och människor mindre.
Ryssland är inte den enda kraft som sprider den här bilden. Det finns en grogrund här hemma.
Och varför inte ett handslag mellan partierna? Ett löfte att inte sprida skandaler och slasknyheter som kan vara stulna genom hackning av datorer eller intrång i mejlsystem?
Men Rysslands poäng med sin del i detta är att visa att Ryssland står för stabilitet och ordning. Att Putins hierarkiska samhällsordning är bättre.
Informationskriget handlar också om att sprida den ryska statens propaganda om vad som händer i andra delar av världen. Inte minst i östra Ukraina och Syrien.
Efter gasattacken i Douma i Syrien, som dödade 42 människor den 7 april i år, översköljdes internet av propaganda som ifrågasatte om det verkligen var den syriska regimen som låg bakom attacken.
Skulden lades i stället på rebellgrupper stödda av USA eller på grupper kopplade till terrororganisationen IS.
Samma sak när den ryske agenten Sergej Skripal och hans dotter förgiftades i Storbritannien. Då cirkulerade det flera dussin alternativa förklaringar på internet.
Mycket av den informationen hade sin grund i de ryska propagandafabrikerna.
Svenskar spred informationen vidare på sociala medier. En del utan att förstå vad de gjorde. Andra för att de delar Putins bild av världen och den västerländska demokratin.
För att möta dessa påverkansförsök, vare sig de har sin grund i öster eller i andra delar av världen, krävs det vaksamhet.
Och kunskap. Som mediekonsumenter och aktiva i sociala medier måste vi inse att vi har ett ansvar.
Och varför inte ett handslag mellan partierna?
Ett löfte att inte sprida skandaler och slasknyheter som kan vara stulna genom hackning av datorer eller intrång i mejlsystem?
Det vore i alla fall en början.