Bang tog världen till Sverige

Anna Takanen låter engagerad när hon beskriver Bang, som enligt henne var en sann celebritet, känd för sina personliga texter.

– Hon är en av Sveriges största reportrar genom tiderna. Hon var pressen personifierad och befann sig i toppen av journalistkåren redan när hon var ung.

Tillsammans med regissören Frida Röhl, tillika konstnärlig ledare för Folkteatern Göteborg, och dramatikern och dramaturgen Magnus Lindman, försöker Anna Takanen här ”fånga en skärva av ett öde” och möta sin publik i ögonhöjd i ett slags ”Banglaboratorium”.

– Vi vill tydliggöra Bangs egen, omutbara röst, att hon alltid gick sin egen väg och stod för sitt eget perspektiv.

Under 1950-talet, som är den tid monologen Bang skildrar, var Alving anställd på Dagens Nyheter där hon bland annat skrev krigsreportage från spanska inbördeskriget och finska vinterkriget.

– Hon tog världen till Sverige, säger Anna Takanen, och hon breddade vår blick. Hon var en stilist, med en språkekvilibrism utan dess like. Vilken genre hon än arbetade i behöll hon konsekvent sin blick på människan.

I Vecko-Journalen skrev Bang kåserier under signaturen Käringen mot strömmen, hon var också en välkänd radioröst.

Därtill var hon övertygad pacifist och troende, hon konverterade till katolicismen.

…hon sysslade med stora, feministiska gärningar. Hon ville uppvärdera kvinnans roll i samhället

När hon vägrade inställa sig till civilförsvarsövningar blev hon 1955 dömd till en månads fängelse. Civilkurage saknade hon inte.

– Bang var ingen flockmänniska. I sin journalistiska gärning ställde hon sig ofta på en plats i rummet där ingen annan stod, hittade en egen vinkel.

Privat levde Bang tillsammans med en annan kvinna. Dessutom fick hon barn med en gift man, tecknaren Birger Lundquist.

– De flesta åkte till Oslo och ”tog bort” sina barn, men inte Barbro Alving. Hon levde normkritiskt långt innan ordet ens var uppfunnet.

Takanen menar att Bang var öppen med sina tillkortakommanden.

Bland annat hade hon svåra alkoholproblem och tvivlade på sin förmåga som skribent, hon var extremt självkritisk.

– Jag träffade hennes barnbarn och det äldsta av dem sa: ”Gör inte Bang till en hjälte utan gör henne till en människa.”

Anna Takanen är teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern, en arbetsplats som har påverkats starkt av Metoo-debatten.

Jag frågar hur hon tror Bang hade reagerat på Metoo-rörelsen, som Takanen själv tycker är en ”storartad och nödvändig utveckling”.

– Det är väldigt svårt att spekulera i hennes reaktion, för man är ju en del av sin tid och kontext. Men hon sysslade med stora, feministiska gärningar. Hon ville uppvärdera kvinnans roll i samhället.

Dramaturgen Magnus Lindmans monolog skildrar en stressad Bang – de höga kraven, tidspressen, känslan av otillräcklighet:

– Jag tror att många inom konstnärliga och kreativa yrken känner igen sig i det. Själv har jag väl inte jobbat under sextio timmar i veckan de senaste tjugo åren. Det är den här känslan av att aldrig räcka till. Du är aldrig bättre än din senaste premiär, konstaterar Anna Takanen.