“En grupp står i särskild tacksamhetsskuld till alliansen – de kriminella. Under de borgerliga åren öppnades välfärdssystem på vid gavel för fusk och brottslighet.”

Så skrev Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg den 28 februari 2015 efter att ha satt sig in i de missförhållanden och i slutändan den grova organiserade brottslighet som var resultatet av alliansregeringens “alla ideologiska utsvävningar i den blinda marknadsdyrkans namn”.

Allra hårdast var liberalen Dahlbergs dom över alliansens arbetsmarknadspolitik. “De ansvariga borde ha släpats till tv-soffor och krismötena borde avlösa varandra inom borgerligheten.

Men självrannsakan har uteblivit”, skrev hon samtidigt som hon beskrev hur mutor, bedrägerier, ”dödshot, utpressning, människohandel och rentav rekryteringsförsök till ‘våldsbenägna stridande grupper’, sannolikt IS” skett inom ramen för systemet med etableringslotsar.

Hon beskrev också de missförhållanden som blev resultaten av ett flertal andra arbetsmarknadspolitiska reformer som lade grunden för kriminella nätverks “plundringsstråk genom det offentliga”.

Med tanke på denna förödande kritik från de egna leden är det förvånande att allianspartierna i en artikel på DN Debatt den 4 april 2018 återigen vill introducera förslag av samma karaktär inför årets val.

Nu säger man att man vill lägga ner Arbetsförmedlingen, samtidigt som man vill låta den återuppstå likt fågel Fenix med delvis andra arbetsuppgifter. Hur detta byte av namn och skyltar ska hjälpa de som söker arbete framgår inte.

Vad som däremot är tydligt är att allianspartierna vill ersätta arbetsförmedlarnas personliga kontakt med de arbetssökande med att dela ut en jobbfixarpeng till företag som förmedlar jobb.

Samma kundvalsmodeller som splittrat upp skolsystemet i hela landet och som skapat stora ojämlikheter i tillgången till vård inom Stockholms läns landsting ska nu introduceras för landets arbetslösa.

Vi vet att vi tillsammans med den övriga folkbildningen har lång och beprövad erfarenhet av att göra insatser för att skapa vägar till utbildning och jobb för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Men våra och andra ideella aktörers möjligheter att arbeta med arbetsmarknadsinsatser skiljer sig fortfarande väldigt mycket åt mellan olika delar av landet – ibland mellan olika handläggare.

Avgörande är ofta de personliga kontakterna, och det är mycket svårt att få till stånd generella överenskommelser som ska gälla övergripande. Ibland kan ett samarbete falla därför att en enskild myndighetsperson slutar eller byter arbetsuppgifter.

ABF delar den kritik mot Arbetsförmedlingen som framförts av ansvarig minister. Myndigheten präglas av en långt gången byråkratisering som skapar långa beslutsvägar, försvårar samverkan och medför att man årligen lämnar tillbaka miljardbelopp i outnyttjade budgetanslag.

Med utgångspunkt från detta har vi föreslagit att de medel Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka till regeringen överförs till Folkbildningsrådet, för att ge studieförbund och folkhögskolor större möjligheter att arbeta med uppsökande och studiemotiverande insatser riktade till personer som står långt från arbetsmarknaden.

Men ska man lösa ett problem behöver man vara klar över vad det beror på och vilka insatser som kan ge ett gott resultat. Vi konstaterar att många av Arbetsförmedlingens problem bottnar i att myndigheten styrdes efter ideologiska principer i stället för att ta vara på professionens kompetens, och att det tar tid att bygga upp det som rivits ner under lång tid.

Man löser inte Arbetsförmedlingens sjuka genom att ordinera en högre dos av den privatiseringsiver och New Public Management-ideologi som orsakade många av problemen från första början.

En väl fungerande arbetsförmedling betyder mycket för hur framtiden ska gestalta sig för hundratusentals människor. Landets arbetssökande behöver rätt insats vid rätt tidpunkt – inte en politisk experimentverkstad och slagpåse.

Det borde kunna finnas en tredje väg i arbetsmarknadspolitiken, där en tillitsstyrd statlig arbetsförmedling med handläggare som följer den arbetssökande kombineras med en stark roll för såväl ideell som privat sektor i genomförandet av genomtänkta och kvalitetssäkrade arbetsmarknadsinsatser.

Vi uppmanar partierna att lägga bort de ideologiska skygglapparna och ta ett blocköverskridande ansvar för att skapa långsiktiga förutsättningar för en fungerande arbetsmarknadspolitik.

En avgörande framgångsfaktor är att ta vara på viljan och förmågan i den ideella sektorn.

Och då behöver krafterna fokuseras på att ge personer långt från arbetsmarknaden det stöd de behöver för att komma vidare – inte på krångel och byråkrati.