Barnafödande som politisk handling
Men varför föder dom så många barn, frågar släktningen. Jag har precis försökt berätta, antagligen för mycket, om flyktinglägret Kiryandongo i västra Uganda som jag besökt.
Här bor drygt 50 000 människor, främst sydsudaneser, som gått cirka 30 mil söderut för att komma bort från vidriga förhållanden. Främst kvinnor, eftersom männen traskar tillbaka för att fortsätta kriga.
Det var så många komprimerade intryck och jag är ingen god skildrare.
Jag ville berätta för henne om att landet är ett av dem som tar emot flest flyktingar i världen, och vägrar se det som ett problem. Där var en och får lite mark. Får bygga en egen hydda. En höna. Rent vatten. Tillgång till vårdcentral. Till skola. Institutioner som även är öppna för de ugandiska medborgarna som bor i området. För att på så sätt minska friktionen.
Eller om att kriget mellan folk fortsätter även här. Flickor blir just nu mördade. Av en 7-årig flicka hittade man bara skelettrester, någon vecka efter att hon försvann.
Men det som fastnar är barnafödandet.
De sydsudanesiska kvinnorna föder i snitt åtta barn här. Och när släktingen säger ”dom” så är det just nu de kvinnorna hon menar. Men frågan har ställts förut.
”Dom” kan också betyda kvinnan i lägenheten intill som kommer från en annan världsdel. Eller min gamla klasskompis mamma, från ytterligare en världsdel. Det är inte glasklart, men ”dom” är aldrig en vit kvinna som fött sex barn från kristna högern i USA i alla fall.
Men nu hade jag faktiskt ett svar.
Läkaren på kliniken i flyktinglägret berättade om kondomerna, p-pillren och p-stavarna de erbjöd. Men också att de flesta sydsudanesiska kvinnor sa nej.
Inte av tradition, rädsla eller press från omgivning. Utan inifrån. De vill inte att deras folk ska dö ut. Det är en medveten politisk handling av en människa som levt i krig.
Den syriska manusförfattaren Samar Yazbek, med krig och flykt i det egna bagaget, beskriver något liknande i reportageboken inifrån Syrien Resa in i tomheten där den som lever kvar inser att en hel generation inte kommer att lära sig läsa och skriva. En kvinna hon möter säger: ”Jag ska bli gravid var nionde månad och föda barn, så att vi inte blir utrotade.”
Jag hade faktiskt ett svar till släktingen. Men ingen av oss har levt i ett krig. Eller i ett flyktingläger.
Svaret duger inte. Frågan ställs igen.
Men varför föder dom så många barn?