Prajwal och Priya Tamang.

NEPAL. Byn har precis vaknat. Några hönor springer runt på gårdsplanen utanför plåtskjulet.
En buss passerar på vägen där nere som ringlar sig runt berget, det kommer att dröja flera timmar innan nästa passerar.

Den lilla byn Rayala ligger tre timmars bilresa sydväst om Nepals huvudstad Katmandu.

Det har snart gått tre år sedan marken skälvde och byggnader för­stördes.

I byn syns fortfarande spåren. Tak har rasat in, stora sprickor löper längs väggarna. Seismologerna beskrev det som att den indiska plattan kolliderade med den asiatiska. Men resultatet av den serie jordbävningar som drabbade Nepal våren 2015 blev förödande.

Nästan 3 000 männi­skor omkom, tiotusentals skadades.

Priya Tamang har satt sig på en liten pall (muda) i solen utanför plåtskjulet som efter jordbävningen numera är familjens hem. Några hus högre upp i sluttningen har hon en ko och en buffel vars mjölk hon säljer.

– Sedan bränner jag sprit också. Den säljer jag på marknaden, säger hon.

Priya Tamang.

Familjen kämpar fortfarande för att bygga upp sitt hem igen.

Deras hus förstördes i jordbävningen. Priya Tamang lyckas tjäna ihop motsvarande 1 000 kronor i månaden, varav hälften går till mat och andra utgifter. De resterande 500 kronorna sparar hon.

Men det hade varit omöjligt att få ihop tillräckligt om inte hennes man, Gagan Tamang, hade åkt till Saudiarabien för att jobba.

– Han skickar hem mellan 80 000 och 90 000 rupees (motsvarande cirka 6 500 kronor) varannan månad, säger Priya Tamang.

Inne i skjulet leker den 9-åriga sonen Prajwal med grannbarnen. De smäller ballonger och går ut och in genom plåtskjulet.

Det är många i byn som är i samma situation. Och inte bara i byn. Att jobba ihop pengar utomlands och skicka hem är en global företeelse. Det kallas remittering och pengaflödena är enorma.

Varje år skickas drygt 5 100 miljarder kronor i remitteringar i hela världen. Mer än 3 900 miljarder kronor skickar gästarbetare tillbaka till medel- och låginkomstländer i världen.

Det är tre gånger så mycket som världens totala biståndsbudget och något mindre än hela Sveriges BNP.

– De pengar som skickas hem av arbetare har stor effekt för många länders ekonomier, säger Lisa Åkes­son på Institutionen för globala studier på Göteborgs universitet.

Lisa Åkesson.


Hon har
forskat kring remitte­ring och säger att hemskickade pengar kan bli särskilt viktiga i konfliktområden.

Att organisera hjälp i form av bistånd kan ta lång tid och i vissa områden, som Syrien, kan konflikterna vara så allvarliga att befolkningen endast nås av begränsade insatser.

Pengar från utlandsarbete kommer in snabbare men går endast till enskilda familjer, till skillnad ifrån biståndet som är riktade insatser för att lindra nöd eller bygga demokratiska institutioner.

Trenden är att summan ökar. Det beror främst på att den globala migrationen ökar.

I dag uppgår antalet migranter i världen till cirka 250 miljoner. De allra flesta flyttar till ett annat land för att jobba och få en bättre inkomst.

När antalet migranter ökar växer också penningflödena. Pengarna har också lett till att många har kunnat sko sig på gästarbetare. Rekryteringsfirmor tar ofta betalt för att förmedla utlandsjobb, och banker och finansbolag tar ofta höga avgifter av gästarbetare som skickar hem pengar.

Enligt Världsbanken ligger avgiften för att föra över pengar på ett globalt genomsnitt på 7, 2 procent, vilket är långt över det globala mål som satts upp på en överförings­avgift på 3 procent.

Priya Tamangs vardag

”Jag går upp mellan klockan fyra och fem varje morgon. Då jag vaknar tar jag först hand om mina djur, en ko och en buffel. Jag mockar och ger dem gräs. Strax efter klockan åtta på morgonen går jag hem och gör i ordning mat och äter med min son innan han går till skolan. Sedan går jag ut i skogen för att samla ved och mat till djuren. Vid tre–fyra tiden på eftermiddagen går jag hem och börjar laga mat till min son.
På kvällen brukar jag titta på tv. Jag älskar indiska såpoperor. Vid niotiden går jag och lägger mig.”

 

En miljard är beroende av gästarbetarna

En miljard människor – var sjunde människa på jorden – är beroende av pengarna som drygt 200 miljoner gästarbetare skickar hem. De bidrar till att människor kan bygga hus, ge sina barn utbildning och betala för vård. Samtidigt splittras familjer då arbetare åker utomlands för att jobba och hela länders ekonomier kan bli beroende av sina gästarbetare. Länderna som är mest beroende av gästarbetarnas inkomster (räknat i procent av BNP) är:

Liberia: 31 %
Kirgizistan: 30 %
Nepal: 30 %
Haiti: 28 %
Tadzjikistan: 27 %

Källa: Världsbanken
Fotnot: Procent av BNP för länder med mer än en miljon medborgare. Störst penningflöde i absolu­ta tal går till Indien, Kina, Filippinerna, Mexiko och Pakistan.