Historisk rättegång i Guatemala – militärer inför rätta

I 37 år har pojken Marco Antonio Molina Theissen varit en symbol för de 45 000 personer som fördes bort och försvann under inbördeskriget i Guatemala.

Någon kropp har aldrig hittats, men i förra veckan inleddes rättegången mot de fem militärer som pekats ut som ansvariga för Marco Antonio Molina Theissens försvinnande.

Bland de fem militärerna märks framför allt den tidigare stabschefen för den guatemalanska armén, Manuel Benedicto Lucas García och chefen för den militära underrättelsetjänsten, Manuel Antonio Callejas Callejas.

Tillsammans med tre andra står de inför rätta för att ha fört bort, fängslat, torterat och våldtagit Marco Antonio Molina Theissens storasyster Emma Molina Theissen.

Det var den 27 september 1981 som Emma Molina Theissen åkte buss från huvudstaden Guatemala City till staden Quetzaltenango.

Hon greps av militären för att hon tillhörde Guatemalas kommunistparti. På en militärbas i Quetzaltenango torterades hon för att berätta var hennes kamrater gömde sig.

Chef för militärbasen var Francisco Luis Gordillo och han sitter nu med sina två underlydande på de anklagades bänk.

­– Emma satt nio dagar i fängelse. Hon fick inget att äta och förlorade tio kilo. Till slut var hon så mager att handklovarna gled av hennes handleder och hon kunde pressa sig genom cellgallren. Hon flydde fängelset till sina kamrater och lyckades ta sig ut på landet i gryningen, säger Ana Lucrecia Molina Theissen, som Emma och Marco Antonios storasyster.

Arbetet Global träffar henne i Guatemala City inför en av flera förberedelsemöten inför rättegången. Hon var 26 år när Emma greps. Emma var 21 år och Marco Antonio var 14 år.

Ana Lucrecia Molina Theissen berättar hur militären kom hem till familjens hem i Guatemala City för att leta efter Emma när hon flytt. Det var den 5 oktober 1981.

När soldaterna inte hittade henne tog de med Marco Antonio och försvann.

– De höll en pistol mot min mammas huvud och tvingade upp min bror på en lastbil. Jag själv hade gått hemifrån bara ett par minuter tidigare, säger Ana Lucrecia Molina Theissen.

När den guatemalanska polisens arkiv från inbördeskriget offentliggjordes i slutet av 1990-talet hittades uppgifter om familjen Molina Theissen.

De var registrerade som revolutionärer. Pappan satt bland annat fängslad efter militärkuppen 1954 eftersom han deltog i ett försök att stoppa kuppen.

Militärkuppen var upptakten till det inbördeskrig som kom att skaka Guatemala 1960-1996. Fler än 200 000 människor dödades.

Militären gjorde sig skyldig till grova övergrepp och utförde en rad massakrer på civilbefolkningen. Misstänkta vänsterrevolutionärer som familjen Molina Theissen var ständigt övervakade.

Emma Molina Theissen flydde till Mexiko. Resten av familjen till Ecuador. De skulle senare återförenas i Costa Rica.

­– Vi hoppades naturligtvis att min bror var levande, men vi var också medvetna om vad som pågick. Efter tio år insåg vi att han troligen var död. Att fatta beslut om att han inte längre levde var ett av det svåraste beslut jag fattat, men samtidigt sa vi också att de ansvariga skulle ställas inför rätta, säger Ana Lucrecia Molina Theissen.

Kort efter att kriget tagit slut lyckades familjen lyfta fallet till Guatemalas högsta domstol, men inget hände. I stället gick familjen vidare till den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter.

­– Vi fick vittna inför domstolen och lämna in de bevis och dokument som vi funnit under alla år som vi undersökt fallet. Och domstolen dömde den guatemalanska staten att undersöka vad som hänt Marco Antonio, döma de skyldiga, ge oss tillbaka hans kropp och betala ett skadestånd, säger Ana Lucrecia Molina Theissen.

Den guatemalanska staten har betalat ett skadestånd, men det skulle ta ytterligare 12 år innan något mer hände. Det var först i januari 2016 som Guatemalas åklagarmyndighet grep de fem militärer som nu står inför domstol.

– Det var en stor seger. Vi söker rättvisa inte bara för Marco Antonio, utan också för de många försvunna som inte längre har anhöriga som kan driva deras fall, eller som kan minnas deras namn. Det är viktigt att det som hände då får debatteras öppet i en rättegång, säger Ana Lucrecia Molina Theissen.

Den tidigare stabschefen, Manuel Benedicto Lucas Garcia, hade sin tjänst mellan 1981 och 1982 men var då också bror till den dåvarande presidenten Fernando Romeo Lucas Garcia, som dog 2006.

Tillsammans med tretton andra militärer greps Manuel Benedicto Lucas Garcia den 6 januari 2016.

Militärerna misstänktes ligga bakom mordet på minst 37 personer som hittats i massgravar på en militärbas i Cobán, i centrala Guatemala. Kropparna har, med hjälp av biståndsfinansierade rättsantropologer, identifieras och kopplats till sex olika massakrer som utfördes av militären i början av 1980-talet.

I de fortsatta utgrävningarna på militärbasen i Cobán har rättsantropologerna funnit fler än 550 kroppar, varav 150 har kunnat identifieras. Förra året häktades sex av de fjorton gripna militärerna, däribland Manuel Benedicto Lucas Garcia, anklagade för påtvingat bortförande och brott mot mänskligheten.

Som stabschef för den guatemalanska armén anses Manuel Benedicto Lucas García var en av de ytterst ansvariga för de bortförande, massakrer, mord och övergrepp som begicks i Guatemala 1981-1982.

Det är också därför som han nu får stå till svars även i fallet med Emma och Marco Antonio Molina Theissen.

De senaste åren har allt fler tidigare militärer i Guatemala dömts eller häktats för brott begångna under kriget. Den tidigare diktatorn Efraín Rios Montt (1982-1983) står bland annat inför rätta för folkmord.
Samtidigt pågår en aktiv kampanj för att stoppa rättegångarna och svartmåla dem som driver fallen.

Det guatemalanska regeringspartiet FCN grundades av tidigare militärer. Partiets generalsekretare Edgar Ovalle Maldonado var bland annat operationell chef på den militärbas i Cobán, som nu utreds.

Han befinner sig sedan ett år tillbaka i landsflykt sedan han som parlamentsledamot mist sin åtalsimmunitet.

­– För militären är de här åren under inbördeskriget historia. De har vänt blad och gått vidare, men vi ser också hur terrorn och lögnerna från då lever vidare. Och det har blivit värre. Vi har under tiden före rättegången återigen pekats ut som fiender till staten och dissidenter, säger Ana Lucrecia Molina Theissen.

Erik Halkjaer