I december kom Socialdemokraterna, allianspartierna och Miljöpartiet överens om pensionerna.

Deras väg till högre pension är att vi ska jobba högre upp i åldrarna. Därför höjer de åldersgränserna för när man kan ta ut allmän pension.

Den avgift som betalas in till den allmänna pensionen, 17,21 procent av lönen, lämnas däremot orörd.

Politikernas vägval beror främst på att arbete högre upp i åldrarna höjer pensionen direkt.

Det hjälper alltså dem som ska gå i pension snart. Den andra vägen, att höja pensionsavgifterna, skulle få effekt först på längre sikt.

– Visst blir pensionen högre om vi jobbar längre. Men alla kan inte göra det. Många LO-medlemmar som är våra kunder säger att de är trötta både fysiskt och psykiskt, säger Dan Adolphson Björck, trygghetsekonom på pensionsbolaget AMF, som ägs av LO och Svenskt Näringsliv.

Dan Adolphson Björck vill lyfta in höjda pensionsavgifter i diskussionen.

Det är sant att det tar tid innan höjda avgifter ger högre pensioner. Men debatten kan inte bara fokusera på dem som snart ska gå i pension, vi måste tala om dem som har långt kvar till pensionen också, anser AMF:s trygghetsekonom.

– Från början var det tänkt att 18,5 procent av lönen skulle betalas in till den allmänna pensionen, men efter politiska kompromisser 1994 och 1998 blev det bara 17,21 procent, påminner Dan Adolphson Björck.

– Om man höjer avgiften till 18,5 procent skulle pensionen bli 7 procent högre för de allra flesta. För många motsvarar det drygt 1 000 kronor mer i månaden i pension.

För låg- och medelinkomsttagarna ger arbete i dag mycket liten effekt på pensionen, trots att politikerna säger att arbete ska löna sig. AMF illustrerar med ett räkneexempel, där en person född 1970 börjar arbeta som 25-åring, tjänar 25 000 kronor i månaden och jobbar heltid ända till 65 års ålder.

Som pensionär har denna flitiga person en inkomst på 13 074 kronor i månaden efter skatt, inklusive bostadstillägg.

Skulle samma person inte jobba en enda dag i hela sitt liv blir den disponibla inkomsten i stället 12 241 kronor. Skillnaden är 833 kronor i månaden.

– Är detta rimligt? Vi måste prata om vad ett helt yrkesliv är värt, säger Dan Adolphson Björck.

Höjda pensionsavgifter skulle alltså höja den allmänna pensionen, och minska behovet av bostadstillägg och garantipension – det grundskydd som är tänkt för dem som har tjänat in lite eller ingen pension, men som allt fler blir beroende av trots ett långt yrkesliv.

Den pensionsrapport som AMF publicerar under tisdagen visar också att tjänstepensionen successivt blir allt viktigare.

Det beror bland annat på att inbetalningarna till tjänstepension har ökat genom kollektivavtal de senaste åren, medan inbetalningarna till den allmänna pensionen lämnats oförändrade.

Flexpension och deltidspension, som infördes 2013, omfattar i dag en miljon anställda.

För personer som föddes 1954 beräknar AMF att tjänstepensionen motsvarar 10,4 procent av slutlönen. För personer födda 1975 beräknas tjänstepensionen att uppgå till 19,1 procent av slutlönen.

För dem som är födda 1995 ger tjänstepensionen 21,2 procent av slutlönen. Siffrorna är förstås osäkra (AMF har till exempel använt Pensionsmyndighetens försiktiga antaganden om avkastning), men illustrerar ändå tjänstepensionens ökade betydelse.

Ett växande bekymmer, som AMF har uppmärksammat i tidigare rapporter, är att allt fler väljer att ta ut sin tjänstepension under fem eller tio år, i stället för att ta ut den livsvarigt.

De vanligaste skälen, enligt AMF:s enkätundersökning bland kunderna, är att man inte tror att man ska leva så länge och vill ta ut pengarna medan man är pigg och frisk.

Problemet är att många måste klara sig på en klen pension när tjänstepensionen är förbrukad.

Dan Adolphson Björck anser att de som väljer att ta ut tjänstepensionen under en begränsad tid borde få ångra sig, till exempel under tre månader, något som inte går i dag.

Och att det borde gå att pausa sitt uttag av tjänstepension, till exempel om man börjar arbeta igen.