Tillsammans med flera kollegor har Itumeleng Ntsileng trätt fram i tidningen City Press där de berättar om hur den sydafrikanska specialstyrkan sköt mot oskyldiga arbetare under den pågående strejken i Marikana i augusti 2012.
– Jag förstår att man kan döda någon i självförsvar, men när jag såg mannen som gömde sig bakom klipporna som sköts på nära håll var det utom mitt förstånd, säger Itumeleng Ntsileng till City Press.
– Jag kan inte förstå att en människa kunde dödas på ett sådant sätt, särskilt när polisens liv inte var i fara.
Under massakern i Marikana dödades 34 gruvarbetare och 112 skadades. De dödade demonstrerade för bättre löner och arbetsvillkor.
Itumeleng Ntsileng väljer att träda fram först nu på grund av en pågående arbetsplatskonflikt med sina chefer.
Lesogo, som går under fingerat namn, vittnar om hur en av hans kollegor sköt flera demonstranter i låren och därefter i huvudet.
– Jag såg många lik den dagen. Det fanns människor som fortfarande levde och vi fick instruktioner att döda dem. Jag vet inte varför, men vi var utbildade att lyda kommandon och inte ställa frågor. Jag sköt inte någon. Jag var bara backup för min partner, säger Lesogo.
Både Lesogo och Itumeleng Ntsileng berättar om hur poliser kräktes på platsen då de såg alla döda kroppar och allt blod.
De plågas fortfarande av mardrömmar och blev aldrig erbjudna terapi eller enskilda samtal efter massakern.
– Vi fick höra att om vi pratade med media, eller avslöjade information till tredje part, skulle vi bli av med våra jobb, säger Itumeleng Ntsileng.
Enligt den utredning som tillsattes av en speciell kommission efter massakern finns inga bevis för att någon dödades eller skadades av tjänstemän som som var knutna till polisens specialstyrka. Och inga poliser har hittills åtalats.
Men de tre poliserna som City Press har pratat med såg på hur officerare dödade många gruvarbetare, och de tror att polisernas vapen inte togs för ballistisk testning efteråt.