Gamla motparter utreder konflikträtten ihop

STRIDEN OM STREJKRÄTTEN. Arbetet har talat med Lars Gellner och Ronny Wenngren som är anställda i den utredning om konflikträtten som tillsatts av regeringen.

Lars Gellner, för detta arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv:

– När jag gick i pension vid årsskiftet 2015/2016 var jag väldigt noga med att jag inte ville ha några uppdrag, har jag lämnat så har jag. Men det här lät så roligt så jag kunde inte tacka nej.

Vad vill du bidra med?
– Erfarenheter av konfliktfrågor. Och naturligtvis har både Ronny och jag intresse av en lösning som passar respektive sida. Jag vill ju ha en lösning som passar arbetsgivarsidan.

Vad är viktigt för arbetsgivarsidan?
– Bakom utredningen ligger förhållandena i Göteborgs hamn och de är ju väldigt allvarliga för både import- och exportindustrin. Vi på arbetsgivarsidan vill ha en lösning som är hållbar för framtiden, förutsägbar. Det pågår inga stridsåtgärder i dag i hamnen, men företag undviker den ändå för man vet ju inte hur det blir i morgon eller nästa vecka. Så förutsägbarhet vill vi åstadkomma.

Hur ofta har du sett motsvarande situation som den i hamnen; att ett fack utan avtal vidtar stridsåtgärder mot en arbetsgivare som är avtalsbunden för samma typ av arbete med annat fack?
– Jag kan inte påstå att de problem vi ser i Göteborgs hamn är särskilt vanligt förekommande.

Om du skulle få välja vad du vill ändra i konflikträtten, är det då andra frågor än de i utredningen som egentligen står högre upp på agendan?
– Jag menar ju att konfliktreglerna i dag gör att det finns ett övertag för den fackliga sidan. Det beror inte på reglernas beskaffenhet, utan mer på samhällets utveckling. Verksamheter är oerhört mycket mer känsliga för stridsåtgärder i dag än för 50 eller 70 år sedan.

Vad beror det på menar du?
– Konkurrens från utlandet ställer större krav på snabbhet hos företagen. Och förr i världen tillverkade man för lager, det sker inte längre. Det gör ju att störningar i till exempel transportkedjan slår oerhört hårt mot verksamheten.

– Och du frågade efter viktigare frågor. Vi har ju alltid krävt att man ska ta bort till exempel rätten att vidta sympatiåtgärder. Vi har också efterlyst en proportionalitetsregel; att en stridsåtgärd inte får vara oproportionerlig jämfört med skadorna den orsakar. Men det är inte det vi ska fundera på i den här utredningen.

Men det skulle stå högst på din agenda om du fick ta dig an konflikträtten som helhet?
– Absolut.

Tror du att det utredningen jobbar med öppnar upp för fortsatt diskussion om detta också?
– Det öppnar ju upp på så sätt att det, mig veterligt, är den första utredningen med lite större grepp inom konfliktområdet som liksom går arbetsgivarens väg. Men vi ska ju inte röra sympatiåtgärder, det står uttryckligen i direktivet. Proportionalitet ligger också utanför uppdraget.

Oron som den fackliga sidan ger uttryck för inför utredningen, främst för avtalsshopping, kan du förstå den?
– Egentligen inte. Det här handlar ju om fackliga organisationers agerande. Som jag ser det får inte arbetsgivaren varken större eller mindre möjligheter till så kallad avtalsshopping med vårt uppdrag. Jag tror det ligger annat bakom – att man inte vill ha några ändringar alls. Konfliktreglerna är heliga för många fackliga organisationer.

Du har träffat arbetsgivarsidan och den fackliga sidan via utredningen. Står de lång ifrån varandra i den här frågan?
– Det gör dom. Arbetsgivarsidan är ju väldigt mån om att det blir resultat av utredningen, att det blir lag. På den fackliga sidan har det varit en mer splittrad bild. Vissa har sagt att det är bra som det är, andra har varit mer neutrala.

Finns det fackliga organisationer som delar arbetsgivarnas syn?
– Det vill jag inte gå in på.

Var är ni i själva utredningsprocessen, bollar ni förslag vid det här laget?
– Ja, det gör vi.

Blev du förvånad att den socialdemokratiska regeringen tillsatte den här utredningen?
– Nej.

Är du förvånad att de inte har tillsatt den tidigare?
– Ja. Problemen i Göteborg har varat i nästan 40 år. Nu har det tagit sig väldiga uttryck för att det har kommit ett nytt bolag på arbetsgivarsidan, med en lite tuffare attityd. Men det hade ju funnits anledning för länge sedan att stötta den svenska modellen.

Ert direktiv är öppet för att inte komma med något förslag alls. Kan det fortfarande hända?
– Det vill jag inte uttala mig om.

Men du skulle inte vara så nöjd i så fall?
– Nej, jag skulle vara väldigt besviken om det inte blev något alls. Då har vi ju problemen kvar i Göteborg.

Ronny Wenngren, före detta förhandlingschef på Elektrikerförbundet:

Hur tänkte du när uppdraget att sitta i stridsåtgärdsutredningen dök upp?
– Huuu.

Hade det bästa varit om det aldrig hade blivit någon utredning?
– Jag tycker överlag att svensk arbetsmarknad fungerar väldigt bra.

Så var det onödigt att tillsätta utredningen, hade det varit bättre att låta det vara?
–  Ja. Upprinnelsen är hamnarbetarstrejken. Det problemet har vi haft i 45 år och nu helt plötsligt ska det vara en utredning. Det förvånade mig.

Vad tror du det beror på?
– Man har väl lyckats göra en beskrivning som fungerar, från arbetsgivarsidan.

Finns det något i konflikträtten du skulle vilja ändra på?
– Arbetsgivarsidan har ju också en väldigt omfattande konflikträtt. Väldigt många andra länder har inskränkt arbetsgivarsidans rätt till stridsåtgärder, på grund av sociala hänsyn. Men det är inget jag hade krävt en utredning om.

Är du rädd att den slår upp dörren för fortsatt diskussion om till exempel proportionalitet och sympatiåtgärder?
– Det är klart att när man börjar ta i sådana här frågor vet man aldrig var det slutar. Men jag skulle hellre se att utredningen slog igen de dörrarna. När de pratar om proportionalitet vet de inte vad de pratar om. De största konflikterna vi i Elektrikerförbundet varit ute i handlade om att det dog folk på arbetsplatserna, vi krävde att få in arbetsmiljölagen i avtalet. Vad är proportionen för ett människoliv? Hur många får man ta ut i strejk för att rädda ett liv?

Hur skulle er utredning kunna slå igen dörren till diskussionen om proportionalitet?
– Det ska vara möjligt och lämpligt det man kommer fram till. Då har man väl gjort det som är möjligt och lämpligt sedan, då kan man klappa igen dörren.

Men proportionalitet är ju inte på ert bord?
– Nej, absolut inte, inte sympati heller.

Har ni börjat skissa på idéer, eller var är ni i arbetet?
– Vi har inget som är färdigt att börja diskutera på så vis, det är fortfarande väldigt trevande. Man måste kasta upp tankar och se: Vad händer om man gör så?

Håller ni på med det nu?
– Ja.