LO-distrikt efterlyser fler fackliga på valsedlarna
I Stockholm är det främst Seko som fått fram fackliga S-kandidater till riksdagen. Förbunden har en ganska lång resa att göra för att öka andelen fackliga i politiken, anser länets LO-distrikt.
Hur den fackliga representationen ser ut på riksdagslistor brukar vara en återkommande diskussion i LO-leden inför valet.
Med tanke på den facklig-politiska samverkan mellan LO och Socialdemokraterna, är det ofta just detta partis listor som står i fokus.
Än är frågan i stora delar obesvarad, eftersom flera S-partidistrikt klubbar sina listor först senare i vår.
I Stockholms två valkretsar – den ena staden, den andra länet – är uppställningen dock avgjord. När det gäller staden står tre LO-fackliga på någorlunda valbar plats. Alla tre – Kadir Kasirga, Teres Lindberg och Alexander Lindholm – är engagerade i Seko.
– Seko har varit väldigt aktiva på senare år. De har lyft personer de tror har möjlighet att bli viktiga företrädare för avdelningen och ta politiska uppdrag. De skickar folk på utbildningar, pratar mycket politik och är bra på att värva till sin S-förening, säger Kristoffer Hernbäck, ombudsman på LO-distriktet i Stockholms län med ansvar för facklig-politisk verksamhet.
De tre kandidaterna står på plats 7, 8 och 13. I dag har den som stod på plats nr 13 i förra valet en plats i riksdagen trots att valkretsen bara har sju mandat, detta efter avhopp, ett dödsfall och att de som blivit ministrar måste ersättas.
För valkretsen Stockholms län finns två LO-fackliga på valbar plats, Leif Nysmed från Byggnads och Sophia Andersson från Handels.
De har plats 6 respektive plats 19. Valkretsen har nio mandat i riksdagen, men den som stod som nr 18 på listan i förra valet har varit inne som ersättare i slutet av mandatperioden.
LO-distriktets Kristoffer Hernbäck säger att andelen fackliga på valbar plats är ungefär densamma som i förra valet 2014.
– För staden brukar det, trots färre mandat, vara fler fackliga för det finns en sån tradition. Men vi skulle vilja ha en bättre representation framför allt i länet.
För att nå dit menar Kristoffer Hernbäck att det krävs fler starka kandidater från LO-håll.
– Vi tycker att både fackföreningarna och LO har en ganska lång resa för att ta upp det tapp som ändå måste sägas har funnits de senaste femton, tjugo åren, där medlemsvärvning till partiet inte fungerar. Vår upplevelse är att man inte värvar medlemmar till partiet och skickar personer på facklig-politiska utbildningar i tillräckligt stor utsträckning.
Han menar också att arbetsmarknaden kan ha förändrats på ett sätt som gör det svårare att vara ledig för att gå fackliga kurser.
Därtill pekar han på att alliansregeringens förändringar kring a-kassan, och följande medlemstapp, inneburit ett ”stålbad” för förbunden. Det kan ha påverkat arbetet med att få fram politiska kandidater, menar han.
För att få fram fler fackliga riksdagskandidater krävs det, enligt honom, ett arbete för att få fler LO-fackligt aktiva att gå med i partiet och att fler förtroendevalda utbildas.
– Det är de förtroendevalda som ska bära det här i stor utsträckning, därför är det viktigt att de får utbildning. Det finns goda exempel där flera förbund har ”steppat upp” och har fler ideologiska och fackligt-politiska inslag.
