I tio år jobbade hon i butiken på Moderna museet i Stockholm. Mot slutet med webbshoppen.

Men kroppen och hjärnan längtade efter annat.

För cirka två år sedan gav hon sig ut bland besökarna och blev deras värd, en vakt av och en länk till konsten.

– Det har påverkat hela mitt jag, jag upptäckte en annan personlighet. Jag visste att jag var social, men inte så här social. Att jag tyckte så här mycket om människor. Här får jag hela spektret av människan, alla känslor liksom.

Men besöker verkligen alla konstmuseum?
– Inte alla kanske, men det är mer blandat nu än förr. Dels för att det inte kostar att se vår samling längre. Sedan kommer allt fler SFI-elever och nyanlända. Då blir det andra frågor.

Alla ska känna sig sedda som kliver in

Carolina Hindsjö

Enligt min fördom är museivärden en konstintresserad introvert människa som står tyst i ett hörn.

– Aha, jo, många är lite så. Men inte jag. Jag tar gärna tag i folk. Eller i salarna måste man ju låta folk vara. Men i kassan kör jag min stil. Alla ska känna sig sedda som kliver in.

Carolina Hindsjö berättar om hur hon den senaste tiden hamnat i allt från diskussioner om Brexit med brittiska besökare, till kriget i Kuwait, till mannen som vägrade se Marie-Louise Ekmans verk som konst, till det återkommande ”jag fattar ingenting”.

– Min uppgift är att aldrig stänga diskussionen. Aldrig bli en besserwisser, som berättar hur det är. Man måste lyssna in, vara följsam och helt orädd.

Det här med att alla förstår konst?
– Ja, alla har rätt som tittar på konst. Men jag tror många är rädda för den. Och den rädslan måste man ta bort, då får man pusha. Men inga pekpinnar.

Man lär sig med tiden att vissa människor söker hetsiga diskussioner

Carolina Hindsjö

Kan det bli jobbigt?
– Ja. Man lär sig med tiden att vissa människor söker hetsiga diskussioner. Då får man påminna sig om att det aldrig handlar om mig, vi kan alltid tillkalla hjälp och jag berättar lugnt var utgången finns om det behövs.

Carolina Hindsjö säger att hon blivit härdad. Det finns inget längre som chockar.

Att en konstnär kissar i en pissoar på utställning, som är ett verk av en annan konstnär, är bara ”roligt” och konst.

Men de två 45-minutersrasterna är en förutsättning.

– Då ventilerar vi. Så får man en klapp på axeln och en kaka. Eller så pratar vi om något annat, fotboll till exempel. Det är väldigt bra sammanhållning. Vi träffar ju aldrig varandra när vi jobbar, så det blir inga konflikter. Därför umgås vi på fritiden i stället.

En arbetsdag med Carolina Hindsjö

7.00 Äter frukost

Går upp, äter frukost.

9.30 Kommer till jobbet

Kommer till jobbet, möte där alla värdar går -igenom visningar, verk, bestämmer luncher etc.

10.00 Första passet

Första passet inne i sal.

12.45–13.00 Lunch

Lunch.

13.30–16.30 Kassajobb

Sitter i kassan.

16.30–17.15 Rast

Rast.

17.55 Få ut besökare

Inleder proceduren med att få ut alla från museet.

Om Carolina Hindsjö

Är: 45 år, en av Moderna museets 13 värdar.

År i yrket: 12 år på museet, 2,5 som värd.

Arbetstider: Ledig måndagar, jobb varannan helg, varierande tider.

Lön: Cirka 11 500 på halvtid (är även animatör).

Bakgrund: Konstnär, animatör, fil kand i konstvetenskap.

Bäst med jobbet: ”Det sociala, det jag inte får som animatör.”

Sämst: ”Det kan upplevas som ofritt att inte kunna gå på toa utan att någon täcker upp.”

Konstverk jag aldrig tröttnar på: ”Work, av Atsuko Tanaka (en fläkt blåser på ett rosa skynke).”

Konst jag inte förstår: ”Jag förstår allt! Det gör alla.”

Om museivärdar

Arbetsuppgifter: Kan variera beroende på museum. På Moderna museet handlar det om att hjälpa besökare med information, se till att de sköter sig i salarna och stå i kassan.

Fackförbund: Framför allt DIK.

Utbildning: Många har läst konstvetenskap, men inte alla.

Medianlön: 25 650 kronor.

Framtidsutsikter: Enligt DIK är själva titeln på väg bort, arbetsuppgifterna hamnar i stället på museipedagoger eller museiassistenter.