Nepal: Valet påverkar världens gästarbetare

KATMANDU. De billiga hotellen avlöser varandra. Mellan hotellen ligger barer och skönhetssalonger och vespor surrar förbi på de smala gatorna.

Sundhara är ett fattigt område i Nepals huvudstad Katmandu.

Det är här arbetsmigranter som är på väg för att jobba utomlands eller är på väg hem till sina byar brukar stanna ett par nätter innan de far vidare.

Utanför ett av flera växlingskontor sitter två familjer och väntar. Binod Bk berättar att han jobbat utomlands i fyra år som kontorschef för ett biluthyrningsföretag i Dubai.

Nu är han tillfälligt hemma på semester.

–  Men jag åker tillbaka om två veckor. Då ska jag vara borta i tre år. 2020 ska jag sluta jobba utomlands, säger han till Arbetet Global.

Fattigdomen är en ständig politisk fråga i Nepal.

Mer än en femtedel av landets befolkning på 29 miljoner lever på mindre än 2 dollar (cirka 17 kronor) om dagen.

För två år sedan drabbades landet dessutom av en stor jordbävning som blev förödande för de allra fattigaste.

Nästan fyra miljoner nepaleser har rest utomlands för att jobba. Många åker till Mellanöstern för att tjäna ihop pengar så att de kan bygga upp sina hus eller sätta sina barn i privatskolor.

Nepal är ett av de länder i världen som är mest beroende av att deras medborgare åker iväg som gästarbetare. Nästan 30 procent av landets BNP utgörs av pengar som skickas hem ifrån gästarbetare.

Världsbankens analyser säger att pengarna från gästarbetarna lindrar fattigdomen i ett av Asiens fattigaste länder, men att systemet har stora brister. Ekonomin utvecklas inte till att stå på egna ben. Det är delvis detta val handlar om. Hur landet ska utveckla sin ekonomi.

Nepal står nu inför ett vägval och till störst del handlar det om vilket grannland det ska alliera sig med.

Kongresspartiet, som regerar landet nu, står Indien nära.

Deras rivaler, kommunistiska UML, har täta kontakter med Kina.

Den 26 november genomfördes första valomgången. Men valet avgörs den 7 december då den andra valomgången hålls.

Än så länge finns inga uppgifter om vilket parti som vunnit första valomgången, men internationell media uppger att valdeltagandet var mer än 65 procent.

Valet lär inte enbart få konsekvenser för landets utrikespolitik utan även betydelse för landet arbetsmarknad.

– Jag hoppas att valet innebär att vi i framtiden slipper byta premiärminister en gång i halvåret, säger Jitendra Jonschhe på Gefont som är landets största fackliga centralorganisation.

Regeringarna i Nepal är kortlivade, men i och med att en ny konstitution nu ser dagens ljus, så hoppas facken att politiken ska stabiliseras.

Detta val blir det första reguljära parlamentsvalet sedan 1999. I början av 2000-talet upplevde landet ett blodigt inbördeskrig och det är först nu som det första stegen tagits för att bygga upp en ny politisk grund.

Förändringen av konstitutionen ska leda till att makten skjuts från central till regional nivå samt att antalet ledamöter i landets parlament minskar från tidigare 601 till 275.

Parterna på arbetsmarknaden hoppas att det ska leda till att regeringarna sitter längre vid makten. Därmed blir det lättare att utkräva ett politiskt ansvar för den politik som ska föras.

En av landets största arbetsmarknadsfrågor är situationen för de miljontals som varje år åker utomlands och jobbar.

Utanför växlingskontoret i Katmandu säger Binod Bk att familjen är helt beroende av inkomsterna från hans arbete på biluthyrningsfirman i Dubai.

Hans hustru Kalpana Bk säger att de dessutom driver ett litet jordbruk där de odlar ris, majs och bönor för att klara sig.

Det är många som gör som dem. Har en liten odling hemma och en familjemedlem som jobbar utomlands.

– Min bror jobbar i Maylasyia. Han har varit där i åtta år, förklarar Binod Bk.

Då Arbetet Global träffar Binod Bk och Kalpana Bk är det endast två veckor tills han ska åka iväg och då vara bort i tre år.

Jag kan inte låta bli att fråga hur det känns?

Både Binod Bk och hustrun Kalpana Bk ler lite åt frågan.

– Det är klart att det inte känns bra. Men vi behöver pengarna. Vi har inga barn nu och vill spara ihop pengar så att vi kan leva bra sen, säger båda två.