Lilian Olok Aero driver ”Generate to Generations”, ett företag som är inriktat på export av produkter tillverkade av kvinnor i landet.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Kampala 70-åriga Benedicta Nabingi Nannyonga bor i ett av Kampalas fattigare områden, Kinawataka, och är en av de mest kända entreprenörerna där.

När Uganda införde förbudet 2009 insåg hon att traditionella vävda bärkassar skulle kunna bli ett alternativ till engångspåsarna av plast, och affärsidén om att använda sig av kvinnor som var duktiga på att sy och väva växte fram. Nästan alla Benedicta Nabingi Nannyongas produkter är tillverkade av återvunna sugrör som plattas till med kniv och sedan vävs i färgglada mönster

Det har blivit en framgång. Allt fler har tagit efter henne.

– När återvinning började bli aktuellt blev min produktion verkligen känd. Jag fick besök av journalister och biståndsorganisationer som ville veta mer. Sen dess har vi fått beställningar från både USA, Italien, Storbritannien och Syd­afrika, säger Benedicta Nabingi Nannyonga.

Det största rummet i hennes hus har blivit en fabrik för tillverkning av väskor, mattor och plånböcker. På stengolvet vilar ett utbud av de populära shoppingväskorna med blåa eller röda axelband.

Grannbarnet, 5-åriga Dorothy Mabonga, hjälper glatt till med att plocka fram fler av hennes vävda produkter ur de stora gröna bastkorgarna. I ett hörn sitter 21-åriga Florence Nanteza vid en gammal Singer-maskin och syr ett inner­fodral till en väska. Hon arbetar här några dagar i veckan.

70-åriga Benedicta Nabingi Nannyonga bor i ett av Kampalas fattigare områden, Kinawataka, och hon är en av de mest kända entreprenörerna där.

Under de senaste åren har Benedicta Nabingi Nannyonga hållit i flera utbildningar. Hon har lärt ett hundratal kvinnor runtom i landet hur man tillverkar väskor av återvunna sugrör och de har i sin tur spritt kunskapen till sina egna kvinnokooperativ.

Det är lokala matbutiker och köpcentra som är de största kunderna fortfarande. Eftersom allt görs för hand av en liten grupp kvinnor kan de inte ta sig an några stora beställningar.
– I dag finns det inga maskiner som kan platta ut sugrören så att det blir lika bra som när man gör det för hand. Men jag hoppas att det kan bli så i framtiden. Då kan betydligt fler kvinnor ägna sig åt det här och tjäna pengar så att de kan försörja sina familjer, säger Benedicta Nabingi Nannyonga.

Att plast är ett växande problem för miljön är de flesta miljöministrar i de afrikanska länderna medvetna om. Utan en effektiv återvinning eller förbud är det svårt att komma åt problemet. Miljömyndigheterna i flera länder i Afrika har vunnit mark de senaste åren. I somras genomförde Kenya världens hårdaste lagstiftning mot plastpåsar.

Förbudet mot tunna bärkassar av plast har gett fattiga kvinnor i Uganda ny försörjning och fler affärsmöjligheter. Även om plastpåseförbudet fortfarande stöter på hinder, så ökar marknaden för de vävda shoppingkassar av återvunnen plast.

Uganda har dock valt en betydligt mildare – och enligt kritikerna ineffektiv – väg.
2009 infördes ett förbud mot försäljning av små tunna bärkassar av plast – så kallade ”kaveera”. En skatt på 120 procent lades dessutom på större plastpåsar. Förbudet formaliserades dock inte förrän i april 2014. Stormarknader och köpcentrum har de senaste åren börjat använda pappers- eller tygkassar.

Fler driftiga kvinnor har slagit in på linjen med hållbara bärkassar. Det finns numera både storskaliga projekt som fabriken Oribags där shoppingbagar av återvunnen bomull tillverkas, och mindre företag som siktar på export.

Ett sådant drivs av Lillian Olok Aero och heter Generate to Generations. Hon är en ung entreprenör som stöds av organisationen UWEAL – Uganda Women Entrepreneurs Association Ltd. De senaste åren har hon byggt ett nätverk runtom i landet. Nu arbetar 250 kvinnor på deltid med att tillverka bärkassar av bland annat hirsstjälkar, bast, återvunnen plast och papper.
– Det här är en växande marknad för kvinnor som redan kan det traditionella hantverket. De kan arbeta i hemmet och de levererar både till mig och säljer själva på sina lokala marknadsplatser, säger Lillian Okol Aero.

Lilian Olok Aero driver ”Generate to Generations”, ett företag som är inriktat på export av produkter tillverkade av kvinnor i landet.

Enligt henne finns det en efterfrågan på hållbara väskor och bärkassar med afrikanska mönster på den amerikanska marknaden, och hon exporterar till flera kunder i Chicago.

Både regeringen i Uganda och miljömyndigheten Nema har kritiserats för att inte ta itu med miljö­problemen på allvar. Även om gatorna i de mer välmående kvarteren i Kampala är renare än för några år sedan är det fortfarande vanligt att se nedskräpade diken och tomter i utkanterna och på landsbygden. Plastflaskor, plast­påsar och diverse matförpackningar samlas i högar.

Benedicta Nabingi Nannyonga väver ihop tillplattade sugrör till remsor, som sedan sys samman till väskor, mattor och andra produkter.

Ett av de riktigt stora problemen är att det icke nedbrytbara skräpet flyter omkring och täpper till avloppssystem och vattenavledningar. Enligt Nema dumpas runt 39 000 ton plastskräp varje år i städerna och i naturen i Uganda.

Nema har också haft svårt att helt stoppa ”kaveera”, de tunna svarta plastkassarna. På en av hantverksmarknaderna i Kampala sträcker säljaren Shakira fram en ”kaveera” som hon vill att jag ska stoppa ner min nyinköpta bastväska i. Hon ler när jag försiktigt frågar om inte sådana bärkassar är förbjudna.
– Jo, och de kommer att försvinna sakta men säkert. Men jag tycker det är bra att det går att trappa ned långsamt så att vi säljare har en chans att anpassa oss, säger hon.


Ia Wadendal/frilansjournalist 

 

Fler afrikanska länder inför förbud

I Afrika rör det sig i ett 20-tal länder som infört eller överväger att införa förbud. Uganda är ett exempel.
Kenya, Rwanda, Mauretanien och Marocko har infört totalförbud mot plastpåsar. Kenya har världens hårdaste lagstiftning mot personer som tillverkar, säljer eller använder plastpåsar – straffet är böter på upp till 300 000 kronor eller fyra år i fängelse.

Även Rwanda, som införde förbudet 2008, tillämpar fängelsestraff och höga böter för butiksägare som har plastpåsar i lager. Andra länder tillämpar lokala förbud, böter eller skatter för tillverkning eller handel med plastpåsar. Afrikanska länder med lokala förbud eller böter/skatter är t ex Etiopien, Eritrea, Botswana, Sydafrika, Kamerun och Tchad.

EU satsar på information

Den 1 juni trädde en EU-förordningen i kraft som innebär att affärer som säljer eller ger bort plastpåsar måste informera om vilken skadlig inverkan påsarna har på miljön.

Flera länder försöker minska användningen av plastpåsar. I Frankrike är det numera förbjudet för handlarna att packa varor i plastpåsar. Italien förbjöd miljöfarliga plastpåsar i handeln 2011.
I Sverige finns inget förbud mot plastpåsar, även om sådana röster höjts av bland annat Världsnaturfonden WWF.

Förbrukningen av plastpåsar i Sverige har halverats sedan de stora klädkedjorna började ta betalt för sina plastpåsar, rapporterar SVT Nyheter. Allt fler kunder har med sig egna väskor.